Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ränna åka skridskor
räfla berätta utan sammanhang
Sacka af minska, tyna af
skala gå fort
s kult a qvitta med någon
slaiadus en slusker
snäfja en ung litet näsvis flicka, äfven liten
gädda
småsöar getter och får
skrälla halmhatt för qvinna
slinka liten skopa
slängd skicklig
släng ett — på vägen, der man kör omkull
snugga vara snål eller gnatig (äfven liten
pipa)
snoon hin onde
snyrfvill lymmel
spåntut motsträfvigt
sulla orena
sänka samla ihop
söan fäkreaturen i allmänhet •
sters brygghus
skaffätters (ligga) med fotterna mot
hvar-ann
söö supanmat, eg. kål eller ärter
snarka (n) helt tunn is — äfven skinnet på
gröten
slafva [slafsa?] bete sig ovuligt vid dricka
eller äta
Tamp is någonting stort
tatra prata mycket
Thorkil åskvigg
tjala traktera illa ett biåsinstrument
tinglig ändamålsenlig
tispig näsvis
tirlig svag och småvext, eg. om barn
truttu eller trulsu sägs om en som ser ut,
eg. med framsättning af läpparne
tungel måne
tuet spåret eller hugget som uppkommer då
man fäller ett träd
täfvig näsvis
tvinglig smal och skröplig
tuppa rosa
ty Un svag i arbetet
Ur all mån utan alt hopp
Wefva i samma —: pä samma gång
wurti blifvit
miller bättre
icäkenhus vapenhus
wånda jag wånda att det hände — jag
frågar ej efter om––––
mänka finnas [vankas]
måla werlden
wälkare, loälkast bättre, bäst
mälis du lycklig du
mållut mycket
icigligt tjenligt, passande till något
Yxcn sägs om en ko, under hennes
brunns-tid [!]
Åcken hvem
Ässä det är ej värdt
åsken sägs om ett kreatur som är folkkärt
ärta upp någon kitsla eller pigga upp, se
hia upp
ödskli öfverflödig.
I Landsmålsarkivet, Uppsala,
Steffenburg».
169:31, »Anteckningar och
manuskript af Albrect
BILAGA 13
till sid. 188.
Ett julkalas i Sundborn och Hosjöbygden i början af detta århundrade.
Under Jul-helgen höls i hvarje bergsmanshus ett s. k. julkalas. Bjudningar kunde väl
deremellan äfven förekomma: såsom michaelitiden, då i något hus gjordes bröllop för
någon dräng eller piga, som på den tiden voro talrikare än nu, ty dagkarlssystemet var
ännu här pä orten en okänd sak.
Juldagen voro blott närmaste slägtingar tillsamman, och då alltid middags-bjuduing,
dit man for directe från kyrkan, hvilken (middagen nämligen) intogs genast; och på
sä sätt kunde middagsspisningen vara slutad kl. 12 eller 1 på dagen. — Den långa
eftermiddagen upptogs af de äldre först omkring kaffebordet och sedan med kortspel, eller
annat snack; och af de yngre med allehanda jul-lekar. Sedan mörkret inträdt, och ljusen
blifvit tända, uppträdde esomoftast Julbocken på salsgolfvet. till stor fröjd för den ofta
nog talrika barnskaran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
