Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komster dem någon möjlighet dertill; man hade litet men lefde förnöjsamt med hvad
som fans. När derföre ett kalas skulle hållas, låntes af närmaste granne eller slägtinge,
icke alenast af alt hvad till bordets utstyrsel kunde tarfvas, utan ofta nog både stolar
och bord. — Wid bröllop och begrafningar skulle altid lerpipor för gästerna finnas i
tillräcklig mängd, ty livar och en tog vid hemfärden sin pipa med sig; desse voro i
ändan försedde antingen med rödt eller svart lack, alt eftersom kalaset gaf anledning
till glädje eller sorg. -—•
Men vi vända oss åter till julkalaset. Efter slutad qvälsvard framsattes i ett
sidorum den s. k. »mittigodnatssupen», bestående af den efter afton och qvälsvarden
öfver-blefne kallmaten, samt dertill en väldig boutelie med bäskus, »björngalla» kallad. Och
under det att liästarne förspändes, och fruntimren lagade sig i ordning för. hemfärden,
som, in parentes sagt. ibland länge nog lät vänta på sig *) ; slogo gubbarne sig ned
omkring detta bord, der det åts och söps, och söps och åts, interfolieradt med väldiga
klunkar ur ölkannan samt sist vid hemfärden med en eller annan bäskus. -—- Ibland de många
unisona sånger, som dä uppstämdes, sjöng altid Bergsrådmannen Carl Troili sin vid
dylika tillfällen sedvanliga visa, som börjades sålunda:
När man tagit sig en, två tre fyra och fem,
Så tar man åter en klämm igen,
Se god afton kläm, hur fägnar den.
Som sina droppar ger igen.
Ibland idrotter, som förekommo under det att Mittigodnatssupen pågick, var äfven en,
att dansa pä »Skarfven», hvilket tillgick sålunda: tvänne personer stälde sig emot
hvarandra, med ena foten öfver en golfspringa, och med den andra balanserade för att hålla
jämvigten, samt livardera framför sig ett fylt glas, som äfven skulle stå på skarfven.
Sjelfva idéen af leken var, att stående på ett och samma ben och utan att få vidröra
golfvet med den andra foten, kunna upptaga och dricka ur glaset, samt nedsätta det åter
på sitt ställe igen, alt under följande sång:
Nu dansar jag på skarfven på skarfven på skarfven
Ty skarfven är min del, och skarfven är mitt fel.
Så tager jag upp glaset på skarfven på skarfven,
Ty skarfven o. s. v.
Så dricker jag ur glaset på skarfven på skarfven,
Ty skarfven o. s. v.
Sä sätter jag ned glaset på skarfven på skarfven,
Ty skarfven o. S. V.
Sä dansom vi på skarfven på skarfven på skarfven,
Ty skarfven är vår del och skarfven är vårt fel.
Det var ingen lätt sak, att stående på ett och samma ben och utan att få vidröra
golfvet med den andra foten kunna komma till ändes med hela dansen. Bergsmannen
Erland Månsson pä Lönnemossa, lagomt itagen, var den, som på min tid bäst kom ut
med att dansa på skarfven. —
Något gräl männerne emellan förekom aldrig på dessa samqväm, utan slutades altid
gladt och vänligt; men en mansålder derförut var det sällan något kalas, som aflopp
utan kif och träta, ja till och med slagsmål hörde ej till det aldeles ovanliga. —
Bland originella personer från dessa tider voro tvänne gamla Militärer bägge ifrån
17SS års krig. Den ene Sergeanten Nils Berger, vanligen Svin Nils kallad, emedan han på
gamla dagar, bland annat, sysselsatte sig med slagt [se förut sid. 247], För öfrigt en
hedersman, ja en annan fändric Stål. Denne fungerade altid som vice värd på en del ställen,
såsom hos sin svåger bergsmannen Eric Johansson på Danholn, och i bägge Troiiiska
l) Man har ännu ett i behåll varande uttryck af en gammal bergsman då hans hustru
påminde honom om hemfärden: »ty hästen var för längesedan framkörd». »Ässä kära
Mor! först skall hästen dynga 3 gånger i skalmarna, innan det blir lagom tid att re«,i.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
