- Project Runeberg -  Med Dalälven från källorna till havet / Del 3. Söder Dalälven. Bok 3. Sundborn /
256

(1919-1939) [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men smedjan på Korsån ej glömma jag skall,
ett minne från barndomens dar.

Fastän elden Ur slocknad 0M1 hammarn är kall
och av smederna inga finns kvar.

Att Korsån för alltid förlorat sin glans,
det är något jag ej kan förstå.

Jag ägnar min dikt åt din grav som en krans,
det är allt vad jag nu kan förmå.

I Falu-Kuriren 2.4.1930.

J. B. W—ng.

BILAGA 16

Brudpolska från Mjölnarvallen och Korså-valsen.

Först då sättningen av denna bok börjat, fick jag två präktiga
Sundborns-låtar av spelmannen Anders Jansson i Hillersboda (f. 1891 — se min
Svärdsjö-bok sid. 181 och 219):

12. BRITTA-MAJAS BRUDPOLSKA. EFTER ALINGS FREDRIK PÅ MJÖLNARV ALFEN SPELAI) AV
ANDERS JANSSON, UPPTECKN. AV ROB. WESTFING.

Spelmannen skriver: »Brudpolskan spelades på Britta-Majas bröllop med
Krånk Hinrik — de hade roliga namn i Mjölnarvallen. Det sägs att det var
ett väldigt kalas med stora mängder sprit, kvinnfolken söpo ikapp med
karlarna och dansen gick med vild fart, och ibland gav man bröllopssalut,
böss-skotten dånade i bergen. Det är nu många år sedan. Då Krånk Hinriks
hustru dog, gick det lika muntert tillväga. Mjölnarvallingarna drogo kistan
på en kälke genom skogen och över Hinsen fram till Korsån, spelmannen
som spelade brudpolskan satt nu gränsle över kistan och spelade hela vägen
fram till kyrkogården. Då prästen förrättade jordfästningen voro alla fulla,
spelmannen som stod för nära gravöppningen tog överbalansen och ramlade
ner i graven. Det var slutet på den festen. Men det fanns också ett gott drag
hos Mjölnarvallingarna som jämnade ut vad som brast, de voro mycket
gästvänliga mot främlingar som vunnit deras förtroende. —

Korså-valsen hörde jag första gången, då jag var 12 år och var med min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:16:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fkefrandal/303/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free