Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ål stora egor, både skogar
ocli fäbodar. Och här susa
friskt levande sägner i
skogs-luften, de flesta samlade
kring Spjutsjön, vars vatten
rinner söderut till Holsjön
nära Källslätten ocli där Olof
Biörnsson i Warggården
lia-de 3 kopparhyttor — ända
härborta i omarken! — men
de ha »intet på 200 åhr
wa-rit gångse», skriver Jacob
Ingelsson, d. v. s. de lades
öde redan i början av
1500-talet. »Slagghögar, rester av
väganläggningar m. m. vittna
ännu om att något tilldragit
sig här långt tillbaka i
tiden.»
Spjutsjön tycks ha varit cn
magnet, som clragit till sig
vand-ringssägner av alla slag —
fä-bodsägner, skatt- och gruvsägner, sägnerna om silverknapar och prästdråp. En vallkulla vid
en fäbod på Älgränsen kunde inte få hem sina kor om kvällarna, dom va förgjorda och
stanna på en kolbotten vid SpjutsjÖberget — tills hon fick dit en klok gubbe, som bota
dom; det hände 18S0, och kullan lever änx). Gubben Anders Homman berättade2):
Rikaste bonden i Dalarna Valses Erik i Ål hade köpt skog neråt Grycksbo å hade ett
fäboställe där ve Nisven (Nysveden) å en stor odling, e åkermira. Far å ja va där å
ordna på sommarn å köla på vintern. Där skull finnas Bergrå på ett högt berg sydväst
om mira (SpjutsjÖberget), dom skulle ha herrgård där å ha lejt säj forbönder som liämta
varor i Falun ät dom; dom feck te bästa när dom kom igen, men avlöninga kommer
efter er i kärra, sa Bergrå, men ni få inte titta tebaks, för då tar dä slut på vägen.
Ä dä geck så, dä kom ett stort skrin i kärra fullt mä pängar, å dom höll säj å titta
inte tebaks å dä geck bra för dom. Dom [bergrå] hade fari fram där vi hade
köl-ninga.
Mest förtäljes om silvergruvan eller gruvorna i berget och om skatten i Spjutsjön.
En Ålkarl upptäckte gruvan, arbetade där i hemlighet men måste sluta och »fata» över
gruvan (dölja den), det var Råndas malm; till ersättning fick han pängar, blev konstig
och gick alltid och mumlade: »Fata å luta (hacka) Spjutsjögruva, pänningar älva hundra.»
En gumma mötte på berget två karlar, som på en häst klövjade en tunna full med silver
— de var på väg från gruvan med silver för Råndas räkning. Enligt en annan
uppteckna re skall »Bergranden» ha sagt åt en Ålgubbe att klabba igen silvergruvan, vilket han
också gjorde, dä danska spejare voro här på 1500-talet. Och enligt en tredje skall Rända
ha gett en Bjurskarl i uppdrag att laga den bristfälliga igentimringen av gruvan; som
lön skulle han få så mycket pängar. att de räckte både åt honom och hans
efterkommande, om han ställde sin läderkasjett bakom stalldörrn 3 torsdagsnätter å rad. Alla
förvånades över hans plötsliga välmåga och sökte lura ur honom hemligheten, det
lvcka-des omsider en gång när han var berusad och sa: »Fat å luta tänna Spjutsjögruva,
*) Uppteckn. av Back Olof Eriksson, Ål, i Dalarnas Hembygds-Förbunds Tidskr. 1925.
a) Uppteckn. av K. E. F. 1920. Se boken om Mockfjärd och Södra Gagnef sid. 57, 58, 78.
K. E. F. 19:
BILD 61. SPJUTSJÖN FRÅN BACKEN OVANFÖR
KÄLLSLÄTTEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
