Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pangar hundra daler» — längre
hann han inte, han bley
vansinnig och dalrarna förvandlades till
spånor.
Sägnerna uppge flera olika
egare till gruvan:
Junkersgubben i Ål, som kastade sig ner
i den, sedan han dräpt en präst1)
■— hans hund sprang och
vädrade däromkring; eller den grymme
Erik på Varbo, som också sköt
ihjäl en präst och hade silverskor
på sin häst; eller
»Spjutsjö-herrn», som dräpte prästen i
Tor sångs kyrka, skrev till kungs
och begärde nåd, men fick till
svar ett paket innehållande en
skjorta utan halshål, förstod då
att han skulle mista huvudet, men gick rättvisan i förväg, byggde igen gruvorna, sänkte
sin silvervagn i sjön, fick ner drängen i en brinnande kolmila, knuffade ner pigan i ett
gammalt gruvhål och hoppade själv ner i ett annat; eller en bergsman på Källslätten,
som också skodde hästarna med silverskor och sina vagnshjul med silverskoningar och
sa att han kunde belägga hela vägen till Stockholm med silver; han sköt med båge
prästen i Gagnef eller Tuna, de två närmaste kyrkorna, som han besökte växelvis —
befallde drängarna att gömma honom i en kolmila, men spårades av hundarna, smög
sig hem, lastade sitt silver på en vagn förspänd med två hästar, och körde rakt ner i
Spjutsjön.2)
Sjöh har ovanligt klart vatten, man kan ibland få se silvervagnen på bottnen — en
Älgubbe kröp flera skärtorsdagsnätter över sjöns blanka is för att upptäcka den i
månskenet, och mänga ha sökt fiska upp den. En gång byggde tre män en flotte och lyckades
med linor och block få upp vagnen nära vattubrynet, men då fick dom se en gumma
en bit ifrån, och hon sa tre gånger: »Jag ska till Stockholm idag.» »Du ska visst till
Stockholm idag, du», sa två av karlarna, och i detsamma försvann båda mot var sitt
berg och hade stor möda att ta sig hem därifrån. Den tredje, som varit tyst, fick språka
med Sjörået, som rådde honom att föda 3 oxar i 3 år med söt mjölk (eller ett par
helvita tvillingoxar med nysilad mjölk), så skulle de kunna dra upp skatten ur djupet.
Men hans tjänare blandade »skvalur» i mjölken att dryga ut den med, och när han
försökte igen, uppenbarade sig Sjörået och sa: »Nu hjälper det inte att komma med
några skvalutappar» -— eller han hörde en röst ur sjön: »Bara skvalutappar, bara
skvalutappar!» — eller »Inga skvalutappar dra öpp mi selvervagn!» — Slutligen säges
»en egare av Alvik», som också åkte i silvervagn och hade silverskor på hästen, ha
sänkt en skatt en midsommarmorgon i Spjutsjön »7 steg om Mats Lars botten», den
kan endast hittas och bärgas av två tvillingpojkar en midsommardag i soluppgången,
och de måste vara tysta; ett par fick upp den till vattenytan, då kom en höna som
drog ett halmlass, de kunde inte tiga och skatten sjönk åter i sjön och ligger där än
— det vanliga slutet på denna allkända sägen.3) —
Spjutsjön skiljs av en smal ås från Stensjön, där ligger en skogsarbetar-
*) Se boken om Bjursås och Ål sid. 151.
2) Om prästdråpssägnen se Rättviksboken sid. 48 och 50. Spjutsjösägnen berättas
nästan alldeles lika om Silfverstråhlarna på Grängshamimar och Bälgstin i Norrbärke.
8) Ovanst. uppteckn. av Bertil Lunell i Falu-Kuriren, Gunnar Macs, Tunsta (efter
Tidigs Anders Israelsson, Sätra, Ål) i Mora Folkhögskolas Elevförbunds tidskr. Skeriol
1920 — båda uppge felaktigt att Spjutsjön ligger i Ål —, Torp Anders Andersson (efter
Mats Johan Eriksson, Skåle, Järna) i D. H. F:s Tidskr. 1915, samt Svea Zetterström,
Floholm, Lustbo, och Klara Sjödahl, Grycksbo, i D. H. F:s pristävlan 1930.
I
K. E. F. 1925
BILD 62. FINNS VEDEN. SVARTTJÄRNSBERGET I BAKGR.
LAGÅRD T. II. EN DEL AV STUGAN I VÄNSTRA KANTEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
