- Project Runeberg -  Med Dalälven från källorna till havet / Del 3. Söder Dalälven. Bok 4. Stora Kopparbergs socken /
233

(1919-1939) [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1200-talet eller

tidigare»! Här
ligger en hop
välbyggda och
ovanligt höga
grundmurar, av
huvudbyggnaden
med denna
bottenplan :



stå väggarna av
gråsten i
kallmur kvar till en
höjd av upp till

2 V m av en p- v- oisson foto. 1902

2 BIIJ) 265. STOR VÄLLAN FRÅN Ö. LILLA VALLAN I BAKGR.

källare återstå

de tjocka murade sidoväggarna, och vid grävning i det nu av jord och sten fyllda
rummet hittade kapten Klingwall kol och skärvor av lerkärl m. m. En gubbe har
sett »floeld» här på en kulla, i den ska finnas »goss» (gods = malm eller
skatter), när man går där hörs marken ihålig. Kaptenen sade sig också kunna med
säkerhet utvisa platsen för Olsbacka kapell på skogen mellan Vällan och
Aspe-boda (varom närmare i boken om sistnämnda socken), dess grundmur ligger
också kvar och ritades av hans far lantmätaren in på Hötgårdens skogskarta.

Två ordentliga varggropar, de enda numera i trakten, med 6 meters
tvär-mått och 4 meters djup, ligga vid skogsstigen från Kor,sgården åt sydöst till
Dikarbacken — som är en äldre gård och ett nybygge från 1830-talet,
fombundna av en uråldrig väg på gamla Dikarbackens skog — ung tallskog med en
och annan björk. Den vägen går förbi en hop prydliga runda rösen, 5 i en rak
rad, ett par bredvid och ett ensamt på andra sidan samt troligen flera mer eller
mindre övervuxna. Gravrösen har man trott, och liken eller deras kvarlevor
kunde ej ligga djupt, häll går i dagen i närheten. Men vid närmare
undersökning nyligen befanns det bara vara en mängd gruvförsök och odlingsrösen.

Vid Dikarbacken tappa dom järnspett i ett hål i marken — under
gräs-torven låg näver och därunder bjälkar, det var en gammal brunn, dom rensa
den å leta efter en skatt, men hitta bara något som tydligen varit
koppar’,-kärl. Dom trodde att danskarna hade förgiftat brunn, och därför täckte
dom över den, berättade kapten Klingwall. Han undrade om gårdsnamnets
rätta form kunde vara Digerbacken, såsom det också skrivits, men veterligt
endast en gång. Kanske bevarar det istället minnet av niclis dikara, en av
de 12 gode männen i ett dombrev 1400 J). 1480 bodde enligt Jacob Ingelsson på
Dikarbacken en rik och förmögen bergsman Gudrom Olofsson (skall väl vara
Gudorm), som medan han levde gjorde fördelning mellan sina 2 barn Per
Gud-romsson och Brita Gudromsdotter: Per fick halva Dikarbacken och Grufriset
med den skog, dertill lyder, Brita andra hälften av Dikarbacken, Giötegården

1) D. D. 57.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:17:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fkefrandal/304/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free