- Project Runeberg -  Skog. En skissbok från Bärgslagen /
10

(1915) [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mårten Finne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

solskenet, men grannast lyste deras röda fenor,
som purpurband mot de solförgyllda silverfjällen.
Men tunga blevo de att bära i längden, fiskarna
och metdonen, och varmt var det att gå, solen
brände allt hetare över hjässan. Vägen tycktes
längre än vanligt, och det var så han kom att
sätta sig här uppe på Gruvbärgshöjden för att
vila en stund på en sten.

Det kom över honom en beklämning, när
han såg all den mörka skogen vid sina fötter.
Längst bort summo bärgen i blå solrök, de
mörknade allt mer ju närmare. Och ej ett ljud
endast suset i furorna, doft, entonigt, som en
hotelse, som en siande sång... Mårten Finne
kände sig ensam. Varför kommer ej en
människa vandrande här på stigen, en varelse som han,
med tankar och längtan? På stigen som han
banat och som väl aldrig trampats av annan fot.
Vartill bana vägar, när man är ensam om att gå
dem? Vad har jag för glädje av blåa vatten
och sol över bärgen, när ingen gläder sig med
mig? All näjden blev honom med ens tom, död,
som ett vackert lik. Han tyckte sig vara den
enda människan på jorden. Den första människan
i skapelsen, den första varelsen med tankar och
längtan. Och han undrade, vad komma skulle.

Då somnade han, tyngd av sol och tankar.
Ögonen föllo hop, och tankarna blevo drömmar.
Han stod däruppe på stenen, all näjden låg vid
hans fötter, han var konung, konung över
jorden — han, den första människan. Det var
ett vidsträckt rike, det slutade ej vid horisontens
blåa bärg, det nådde längre, ut i rymderna, det
hade ej gräns. Men det låg dött under solen,
det låg mörkt, tomt, tyst under himmelen.
Mårten Finne sörjde. Hans rike var en öcken.

Då hörde han en sång ur dalen. En underlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fkeskog/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free