- Project Runeberg -  Skog. En skissbok från Bärgslagen /
18

(1915) [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och inte bara ett tvång. Eja, Prinsen min — du
är ändå numro ett; det lär icke finnas maken i
Sverge, säger folk som vet. Den kampen har
gjort bragder som förtäljas vida; det är inte
många som springa halvmilen på åtta minuter —
Sven Furu och Prinsen gjorde det härom vintern;
men bra väg och gott före var det förstås. Och
visa mig en, som går tolv mil på dan och inte
tar skada — Sven Furus Prins gjorde det, till
Falun på morgonen och hem igän på kvällen,
den resan har du nog hört talas om? Det underliga
är, att ett frommare djur än Prinsen får man också
leta efter; smeksam är han som en katt, det lyser
i hans stora kloka ögon, när Sven Furu stryker
hans mjuka, brunblanka hud, och lydig är han som
en hund; vid minsta tömdrag stannar han mitt i
vildaste språnget, och skulle jag vilja köra rakt
ner i ett gruvhål, nog ginge du över kanten utan
piska och utan tvekan, du Prinsen min, du modige,
trogne!

Nu åker Sven Furu ut ur byn, nu har han stora
vägen bred och jämn framför sig. Prinsen gnäggar
till ett tag av fröjd att få sträcka ut. Sven Furu
skulle vilja gnägga med, det är däjligt att leva,
inte ensam längre, inte längta längre, du Prinsen,
det är däjligt att leva! Gnistrande kallt är det
väl, mörkt är det väl än över vägen, solen har
inte gått upp, livet sover än — men Sven Furu
sitter varm i sin tjocka vargskinnspäls och tänker
varma tankar, en skälvande ljusning glider över
skogarna och stjärnorna däruppe bli allt blekare
och vitare, snart kommer solen!

Yägen går på sluttningen, dalen nedanom till
vänster, skogen ovan till höger, vägen går mot
norr. Fäm mil att åka, noga räknat fäm och en
halv; se in i Hörks hytta i förbifarten, då kan
Prinsen få vila en stund. Så äro vi framme i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:45:31 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fkeskog/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free