- Project Runeberg -  Skog. En skissbok från Bärgslagen /
22

(1915) [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En friarfärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

långt ifrån stjälpa, det — — Det är väl livet,
det där, när en ska leva två — — det är väl
så för det mästa, tänker jag, fast en inte vet
om’et — — Det var en otäcldng att halta, det
här går aldrig väl — — att han for ut idag,
på fredan, han får allt akta sig — och stenar
och rackartyg är det överallt — —

Gumman har ej fått sista ordet ur munnen, förr
än släden glider på tre kvart — han står och
väger ett ögonblick, så stjälper han, gumman och
Sven Furu i drivan, och släden över dem. Men
Prinsen stannar, och Sven Furu är strax på
benen igän. Han hjälper upp gumman, hon kvider
och jämrar sig, men Sven Furu ser nog, att det
ej är någon fara med henne. Han går åstad och
ser till seldonen, och då han åter vänder sig om, är
käringen försvunnen — han upptäcker henne på en
sidoväg inåt skogen, hon går sin väg utan hälsning
äller tack, och snart ser han skogen uppsluka henne.

Han känner det som en lättnad att bli kvitt
henne, men hennes prat har gräft sig in i hans
hjärna. Högra selpinnen — min själ sitter den
inte löst; han sätter fast den som den skall sitta.
Stilla, Prinsen — få se på foten, pojken min!
Hon hade ögon, den käringen — en stor vass
isbit sitter inklämd i skon. Så klappar han
Prinsen, griper tömmarna och åker vidare.

Nu har ljusningen trängt ned i snåren, nu
ligger skogen vit och vaknande, och himlen skiftar
i ljust grönt, klart och kallt. Men Sven Furu
sitter och drömmer. Han känner en tyngd över
bröstet och har oro i blodet. Det är väl livet
det där, när en ska leva två — — Han tycker
sig se något grått skymta bland snåren, och
bjällrorna gnola entonigt som en gammal gummröst

— — Det är väl så för det mästa — det hjälper
ingen doktor en gång — — Han åker förbi en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fkeskog/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free