Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En friarfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är bred, nog tar det alltid en halvtimme. Så, nu
sträcka vi ut — här är före som duger! det dånar
i isen, det gnistrar om medarna. Nu visar
Prinsen, vem han är; med nosen ned, med flygande
man, bjällrorna hinna knappt med i takten, det
sjunger för öronen av farten. Stundom flyger en
holme förbi, som ett svart vidunder i mörkret.
Och halvtimmen går, och Sven Furu undrar
att de ej nå land. Han skärper syn och hörsel,
intet ljud över den vida isslätten, intet fast
föremål som kommer mörkret att skifta. Bäst att
låta det gå ändå, man misstar sig lätt på
avstånden i mörkret. Än en halvtimme går utan
landkänning, då börjar Sven Furu undra på allvar.
Han saktar farten och lyss — tyst, där höres
något, ett avlägset brus rakt fram — ja se där,
flera ljuslågor långt bort, små som stjärnor. Och
bruset stiger, stjärnorna vimla allt fler — då
stannar Sven Furu, han begriper ingenting, det
här måste vara Sörvik, bruset kommer från
Åmyn-net, och vi som skulle till Norrvik, rakt åt
motsatt håll, förklara det här, du Prinsen!
Men här är ingen tid att undra, Sven Furu
vänder och kör tillbaka igän. Sven Furu kör och
kör, men aldrig når han land. Nu brusar det
utan uppehåll för hans öron; än är det som forsande
vatten, än som susande skogar, men det tystnar
alltid då det är som närmast; ett par gånger kör
han upp bland snår och moras, men det är ingen
väg, där är endast branta bärgväggar. Och mörkret,
å det mörkret, om det bara vore svart och stilla,
men det blir till färger för hans ögon; till röda
ringar och flammande solar, och de krympa hop
till lågor, som likna ljus i stugufönster, men då
han närmar sig, slockna de alldeles, och det är
mörkare än förut. Ibland är det också som
kattögon, ilskna och vilda, de gnistra runt släden;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
