- Project Runeberg -  Skog. En skissbok från Bärgslagen /
26

(1915) [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och stundom är det som gråa skepnader, det
svänger som kjolar, han känner luftdraget av
dem, det sveper tätt förbi hans ansikte, nu är det
bakom honom, det står där bakpå medarna, å den
satans käringen, han känner något som famlar
kring strupen, han hukar sig ned, han vänder
sig om och svänger till ett kraftigt
knytnävsslag –

Han träffar förstås bara tomma luften,
därför faller han framstupa över hundsfotten, och
innan han hunnit resa sig igän har Prinsen stannat.
Sven Furu sitter där utmattad och stirrar, han
känner något i bröstet som lian aldrig förr känt,
det är en snyftning, han märker att han tappat
mössan men orkar inte tänka på det, han känner
sig som ett barn. Han går fram till Prinsen,
lägger sin kind intill hans hals, å du pojken min, ska
vi bli här, stanna här för alltid, så nära, så nära,
kan sådant få hända, just nu, just i dag — de
vänta ju på oss därborta, hon väntar på oss, hon
tror att vi kommer, ånej, det är inte möjligt–

Då skär ett dån genom mörkret — det
närmar sig, som en mullrande åska, det dundrar och
brakar, är det isen som brister, nå så gott först
som sist; det hörs djupt nere först, men det
stiger, det närmar sig, smattrar som kanonskott,
dånar som en stålblåsning, nu är det här, stilla,
pojken, inte rädd nu, det är snart över, det är
lugnt därnere, och han lägger sin arm kring
Prinsens hals, och han väntar, tyst, utan en tanke — —

Men då han åter öppnar ögonen, är han som
yrvaken, bullret har gått förbi, tätt bakom släden,
det dör bort och tystnar småningom. Då rätar
Sven Furu på kroppen och smyger sig försiktigt
förbi släden — och se, där bakom har en råk
slagit upp, vattnet porlar och bubblar där, han
hör det åt båda sidor, men släden står säkert,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:45:31 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fkeskog/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free