- Project Runeberg -  Skog. En skissbok från Bärgslagen /
68

(1915) [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vrå bland bärgen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kolartorp, tvärs över den här viken. Han hade
levt bland bygdens människor förr, de voro finnar
nästan allihop — så länge sen är det — ett
småväxt, illmarigt släkte. Om det nu var för att
han ej trivdes bland det där småfolket äller för
att han ej tålde den dova, ängsliga klangen från
kyrkklockorna, som just då för första gången
ringde till doms här i bärgen — i alla fall
försvann han en vacker dag, jätten, och sen dess
har ingen sett honom. Men alla visste att han
vandrat in där bland bärgen mitt emot Kolartorp,
han hade gömt sig där i skogen och levde där
med blomstren och djuren och skogens vindar.
Det hade väl aldrig en mänsklig varelse satt sin
fot därinne, men hört honom hade de alla, det
var han som gick och sjöng därinne och svarade,
när man ropade åt honom.

Det var en sång det — äller rättare, det är,
ty han går därinne och gnolar än i dag, han lever
än och skall aldrig dö... Och lika klingande
stark är hans stämma nu som för fämhundra år
sen — ja, du har hört den själv!

Men här ute i viken satt kolardottern om
sommarkvällarna och drömde — kanske gled
hennes eka fram just här, där nu Måns Bokmal
ligger slumrande och lyss till hennes saga–

Vad — höll du igän ögonen endast för att
höra bättre? Ja, jag tror, jag tror! Det gjorde
kolardottern också om sommarkvällarna, när dagens
värk var fullgjort och ensamheten drog henne
hit ut i skymningen. Vågorna vaggade hennes
dvala, vattnets krusning kom hennes trötta lugn
att dallra, hon låg på ekans botten och sjöng
med slutna ögon.

Se då vaknade åter den gamla längtan, hon
kände en sprittning som av liv inom sig, det var
hennes första ungdoms drömmar om den andre,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fkeskog/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free