- Project Runeberg -  Skog. En skissbok från Bärgslagen /
77

(1915) [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som ur jordens inre. Han är fylld med röd,
flytande metall. Man passar in en ränna i hans sida.
Hans eldröda blod rinner in i vidundrets gap.

Då reser sig vidundret — långsamt, som
hotande. Välver sin bukiga drakkropp, tills den står
upprätt. Gapet är riktat mot den murade öppningen
i taket — ett dovt buller, som av en fjärran fors

— och så brakar det loss.

Valsen ser — En mäktig pelare av eld störtar
upp mot taket. Den är bländande, guldvit, i
kanterna och i toppen fladdra slingor och band,
eldröda, brandgula. Den är fast, solid som av marmor.
Stundom vacklar den — Då är det som om jorden
skalv. Och den dånar — Den sjunger — —

Valsen hör — Hör med spända trumhinnor,
med vidöppna ögon — Hör med alla sinnen, med de
darrande läpparna, med fingerspetsarnas närvtrådar

— Svaga själar sövas av bullret; hans är vaken.
Slappa närver darra för dundret; hans spännas
som strängar, vibrera, spela med–-

Det är en musik! En jätte står och sjunger
mot rymden om sina musklers styrka, om sin
stämmas dövande storm. En svart djävul står och
jublar mot himlen om tankens makt, som tyglar
elementen, som leker med naturens krafter. De
kämpa, de slita i bojorna. Stormen därovanifrån,
från den, som ej lider mänskans makt — stormen
vill in, vill ned genom taket — dundret saktar,
eldpelaren vacklar, tjocka, tegelröda rökmoln vältra
runt kring, gnistor slungas — skall pelaren vika,

skall eldstoden falla–nej, den bryter igenom,

stormen ger vika, molnen skingras, och åter går
dånet skakande starkt, åter brusar sången hånande
mäktig — —

Valsen smyger sig ut — det är slut nu. Han
letar sig upp tiil hyttan genom mörkret, längs med
gapande kanaler, under gnisslande linor. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fkeskog/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free