- Project Runeberg -  Skog. En skissbok från Bärgslagen /
143

(1915) [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granar och Furor - Granar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

låt klingar nere i skogen. Den stiger, den skär
genom stillheten. Där går en ilning genom
stammarna — vems tur är det nu — är det jag, är
det du ... Så klinga skratt, så ropa röster. Män
nalkas ur snåren, med hästar och slädar äller
med kälkar, med sågar och yxor. De stanna vid
grandungen, de gå in bland träden, de granska
dem från topp till tå — den duger — den är
bättre — här har jag en grann en — de pröva,
de välja. Och när de valt var sin, då sätta de
yxan till roten — då hugga de till...

Hela dungen skälver till vid dånet, det går
som en suck genom kronorna, när de utvalda
falla, när oifren störta till marken. Och när de
lastas på slädarna och kälkarna och glida bort,
in i skogen, ned mot dalen, stå de skonade och
undra.

De stå där och spörja. Yart gå de, vart gå
de? Hurudant är det därborta, därutanför skogen?
Skola de leva ännu, fast de slitits bort från sina
rötter, fast de mistat sitt fäste i jorden? Skola
de planteras om i en annan jord — i en saftigare,
rikare mark? Skola de leva i glans, ett nytt liv

— äller dö de, dö de så snai’t yxan sättes till
roten...

Det brusar som en vind genom kronorna —
det är granarnas tankar, de brytas och strida, de
slunga sig mot varann och slå ned varann, ett
liv, en kamp. Alla grubbla de på samma gåtor,
alla ge de sitt svar. Yåra värmer äro döda,
säger ett gammalt gråskägg, en gubbe med fårad
panna, med vist allvar i sina mörka drag — de
äro stoft, som våra fäder skola de multna i jorden
till näring åt kommande släkten. — Yåra vänner
skola leva, säger en annan, han är ung, men han
har en sträng, hård växt, en fattig, torr krona

— men de skola leva i kvidan och jämmer, de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fkeskog/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free