- Project Runeberg -  Skog. En skissbok från Bärgslagen /
154

(1915) [MARC] Author: Karl-Erik Forsslund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julstämningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig i tung dvala under snöns förtrollande täcke,
det där dövar och förstelnar... Livet är signat
till sömns av köld och skymning. Tystnaden har
redan många solvarv bott här inne i skogens
mörker.

Då är det en kväll vid solståndstiden, en
mörk, stjärnklar kväll, när det lider mot jul och
aningar om hälgfrid och lättjans glädje ligga i
luften. Röster höras i skogen — klingande
bjällror, höga skratt ljuda dämpade långt bort. Livet
rör sig i sömnen, reser sig i mörkret, lyssnar och
vaknar till hälften — det prasslar i tuvor och
enbuskar, ett torrt björklöv faller rasslande mot
snön, bäcken mumlar under isen. Och närmare
komma rösterna, hårdare klinga bjällror och skratt.

En rad slädar glider raskt vägen fram. Det
är stora kolryssar, svartare än mörkret, stora,
starka hästar draga dem, stora, grovlemmade
karlar köra dem. Allt är svart i mörkret, och
allt ser större ut än i klara dagsljuset, mörkret
gör karlarna till jättar, hästarna till vidunder.
Men jättarna äro inga andra än Vildmossarna,
kolkörarna däruppifrån socknens nordligaste
utbyggder, vildskogens sotiga söner.

Ett vilt följe. Nu stundar det mot jul, nu
är sista foran gjord dit ner till värket, hej, låt
oss leva! Hårda skratt tumla ur kraftiga strupar

— en kvickhet blixtrar till någonstädes, ingen vet
var, den sprider sig som en löpeld, och skrattet
följer den som en smattrande skyttesalva. Och
granarna stå mörka och undra... Äller en visa
stämmes upp av en grov bas — det blir ett
ögonblicks tystnad, så hugga flere i, det skräller i alla
tonarter, orden dansa kring pdumpigt och kraftigt
som i träskor och förskinn, här och där ett skratt,
då visan blir mer än vanligt vågad — och
gubbarna gnola med mellan blossen ur snuggorna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fkeskog/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free