Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julstämningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rör på sig i kök och kammare. Nere på gården
vandra mörka figurer med lyktor. Snart är det
liv och rörelse. Steg och röster. Eld i spisen,
kaffet på! Det ryker ur bryggstugan, dit samlas
de mörka skepnaderna och plötsligt hörs därifrån
ett gällt, skärande skrik — det är julskinkan och
korvarna och grisföttema ... Och så krypa
natt-vakerskorna till kojs, och det ljusnar.
I samma ögonblick äro de gråskäggiga
tomtarna i sina röda luvor försvunna. Jag ligger
åter i mörker och tystnad. Staden sover — endast
mina tankar äro vakna. De gnola och dansa.
Som flingor av vitaste snö fladdra de kring min
huvudgärd.
Som de första fina flingorna, lättare än fjärilar,
vitar§ än vita rosor.
A, är det redan jul? Ja — jag är ju hemma.
Jag ilar fram på skidorna genom min gamla kära,
allvarliga furuskog. Jag glider över tuvor och
stenar, jag hukar ned mig under grenar som digna
av snö. Utför går det! Jag känner mig i stånd
att slå ett rekord — synd att jag ingen har att
tävla med. Jag skulle kunna följa Nansen genom
Grönland — synd att den här skogen inte är någon
terra incognita för mig. Jag har ju för
längesedan upptäckt alla hennes innersta gömslen och
vildmarker!
Och vore det ej så, hade jag inga gamla
bekanta, som hälsade mig välkommen. Där ha
vi riddarborgen; det vill säga, den var under sin
glansperiod endast en torpstuga, men nu, som
ruin, skulle den kunna föreställa vilken
riddar-borg som hälst. Och här stå ännu mina två
älskande i trogen omfamning — en gran och en
Skog.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
