Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
væringen, og stod og knep øinene sammen og
siktet langs båtbordene:
— Han skulde ikke bare gå, han skulde bære
og, sa han.
— Bære! sa Hans:
— Du må last’n me stein op til ripen, ska
du søk’n ned.
Øyværingen så op på ham, med bredt flir i
et rynket og magert ansikt:
— Du kjennn, lét det til. Har du segla men
i snyskavlan inne i Stordalen?
— E har bygd ’n sa Hans:
— E kjenn kvar flis i ’n.
— Å vil du kje ha ’n, så neigu om e truer ’n
på de, sa han.
— E sæt kanskje ikkje så mykje pris på ’n,
som du, sa øyværingen langtrukkent og med til*
gjort ringakt i mælet, og stod og flirte:
— Han er no ikkje værd så mykje, som du
seie, sa han.
Da slo Hans knyttneven i båtripen:
— Står du og flira åt båten! Kve du ska
me’n då? Hun’n hente me, om e slår a en skil*
Hng.
— E akorderer kje me de. Han e for god
åt de, sa han og rettet sig i været og så ikke
mere på mannen, men stod en stund rød av
harme og så ut over sjøen.
Plutselig flammet der som et lysskjær av
glede, av fryd over hans ansikt. Hans øine vi*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
