- Project Runeberg -  Flora och Bellona /
I Fridolins spår

Author: Erik Axel Karlfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

I Fridolins spår.

Här står det gamla huset
med rönnarn vid grinden.
Här svann det sista ruset
som dunst för morgonvinden.
Här brann det sista ljuset,
tills dagen kom på tå.
O Fridolin, din borg är stängd

och skum och stum också.

Här satt den sista tärnan
på bänken vid syrenen
och såg den första stjärnan
som kvällen tändt på grenen.
Som höstblom sprucko skenen
ur dunklet fler och fler.
Då gick hon tyst, och hvart hon gick,

här syns hon icke mer.

Vid knutens vattentunna
med sherrydränkta kimmar
står sommarens bleka nunna
och gråter dygnets timmar.
På pussens brisar simmar
den sista fjärilns lik,
och syrsan spelar på ett strå

hans sorgefärdsmusik.

På slagets våta fluster
en urrig duva huttrar.
Vid väggen skräpa ljuster
och håvar, spön och uttrar.
På stångens lösa muttrar
med munnen tom och vid
drakflöjeln gapar som en bild

av mat- och vinlös tid.

Kring gården vinden vankar,
den siste av kompaner,
på dörrarna han bankar
med bokna astrakaner.
Stå upp ur dina tankar
och se hur ollonsvin,
hur frost och fukt förhärja fritt

din lustgård, Fridolin!

Är det ej snart de tider
då Mårtens vänner skalkas?
Högtidligt från ditt lider,
se, offret självmant nalkas.
Se, in på gården skrider
ett led av magra gäss.
Men det är tyst bak luckorna

med skurna hjärteräss.

Sjung, höstvind, sjung en jordsång
i märg- och orgelpipor!
Stäm upp en präktig bordsång
om älg, kalkon och ripor!
Han svarar med en mordsång
ur tidens liturgi
och störtar som en vild ulan

ett skövlat hus förbi.

Jag spejar genom gluggen.
Jag ser blott glädjens vålnad
med nedåtvända muggen
vid härden, svart och kolnad,
en skänk, en sned och bålnad,
hvars dörrar gått ur lås
och visa med en bredhändt gest:

platt ingenting här fås.

Skall aldrig mer förljudas
en klang från Bäsnans branter?
Skall aldrig mer det budas
till mör och musikanter?
Skall ingen sammansjunga
som horn och blomsterhvin
din vårsjäl, Maj i Munga,

din höstsjäl, Fridolin?

En gammal luta ligger
ännu på väggens hylla
och om en visa tigger
att sorgsna kamrar fylla.
Dock, även sång blir mylla,
hur år och vindar gå.
O Fridolin, din sång är tömd

och dömd och glömd också.


Project Runeberg, Tue Dec 11 18:13:16 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/florbell/36.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free