Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från drake till flygplan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har redan framhållits, men man lcan icke påvisa, att han
i sina idéer nämnvärt påverkats av andra
föreningsmedlemmar. Detta är måhända i viss mån att beklaga, ty
föreningsmedlemmen Arnold Böcklin, den bekanta målaren,
gick och bar på en flygmaskinsidé, som ingalunda var så
barock, som den i vissa fall blivit framställd, därför att
den aldrig ledde till något lyckat resultat. Böcklin saknade
de tekniska kunskaperna och hade ej heller Lilienthals
uthållighet att steg för steg pröva sig fram — han ville
lösa hela problemet med ett genialt hugskott. Och det är
möjligt, att en gnista av genialitet verkligen skulle kunnat
slås ut ur konstnären Böcklins uppslag, om ingeniören
Lilienthal tagit hand om det.
Böcklin hade nämligen skisserat en om Hargravedraken
starkt erinrande apparat, som skulle styras genom en
anordning, vilken sedermera förskaffade bröderna Wright
berömmelse •— nämligen vingändarnas skevning. Böcklins
lösning med ett slags lösa skevningsroder var i all sin
tekniska ofullkomlighet egentligen mer elegant än bröderna
Wrights patenterade vingtorsion, som ganska snart måste
överges.
Lilienthal hade emellertid arbetat så länge utmed sina
egna tankebanor och var så övertygad om, att de skulle
föra till målet, att han inte var särdeles receptiv för andras
idéer. Han hade också redan börjat uppnå sådana resultat,
att han knappast kunde se något skäl att frångå sin egen
konstruktionsprincip. Sina apparater hade han förbättrat
och sin säkerhet i glidflygning hade han utvecklat nästan
ända till virtuositet. Han var fullständigt hemmastadd i
luften •— »der fliegende Mensch»!
Det var inte längre fråga om glidflygningar på några
tiotal meter utan om »Schwebeflug» på tre, fyra hundra
meters längd och i många fall med ansatser till ett
utnyttjande av uppvindarna i segelflygets anda. Lilienthal hade
tydligt förnummit dessa uppvindars kraft och förstod, att
han skulle kunna utnyttja dem för varaktigare flygning i
stigande bågar, men hans glidplan var inte så lättmanövrerat
i sidled •—• manövreringen skedde ju huvudsakligen genom
tyngdpunktsförflyttning med benen och underkroppen, som
hängde fritt ner •—• och förresten förbjöd försiktigheten
honom att ge sig hän åt segelflygningens njutning. Han var
fullt medveten om, att han egentligen var för gammal för
de djärva och tjusande bravaderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
