- Project Runeberg -  Svenskt flyg och dess män /
97

(1940) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Med motor till seger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vevaxeln kunde förkortas till ett minimum. Bröderna
Wright nöjde sig emellertid med att i sin egen verkstad
bygga en ganska traditionell motor med fyra cylindrar i rad.
De kommo utan att gå till några ytterligheter ned till en
vikt av 110 kg och effekten visade sig vara nära 12 hkr —
alltså en vikt av ung. 9 kg pr hästkraft, vilket på den tiden
var mycket bra.

illustration placeholder
Flygmotorn kom före

motorflygplanet! Rübs stjärnmotor från

1902, den första i sitt slag.


Men nu mötte dem ett alldeles oväntat problem. Motorn
skulle, som de tänkt sig, dra en propeller och de hade
räknat med, att det skulle finnas pålitliga formler för, hur
en sådan propeller skulle konstrueras. Där bedrogo de sig.
Fartygspropellrar hade använts i ett hundratal år, utan att
det fanns någon korrekt genomarbetad teori för hur de
fungerade. De byggdes bara på ett ungefär, så som man
tyckte att de skulle vara. Och nästan likadant var det med
de luftpropellrar, som använts för luftskeppens
framdrivande. Det fanns massor med olika propellerkonstruktioner
— en del sågo ut som väderkvarnsvingar och andra som
paddelåror — men ingen teori, som gjorde det möjligt att
beräkna propellerns storlek, form och stigvinkel i
förhållande till motorns styrka och varvtal. Det fanns
ingenting annat att göra än att »försöka» — att pröva sig fram.
Och även i detta voro bröderna Wright förvånande
lyckosamma, ty de kommo nästan omedelbart fram till en
propeller med 66 procents verkningsgrad — vilket var betydligt
bättre än de flesta samtida arbetade med! Och detta
betydde åtskilligt för deras framgång.

De två propellrarna, som drevos med i metallrör
inkapslade kedjedrev i motgående riktning mot varandra,
voro placerade bakom vingarna och tjänstgjorde sålunda,
enligt dåtida terminologi och uppfattning, verkligen såsom
»propellers», pådrivare, icke som »tractors», dragare.

Höjdrodret var, liksom på de tidigare glidplanen,
placerat tre och en halv meter framför vingarna och bestod av
två rörliga plan med ett par fasta, vertikala fenor emellan.
Sidrodret var placerat på något mindre avstånd bakom
vingarna och bestod likaledes av två rörliga plan.

Det för bröderna Wrights framgång avgjort viktigaste
var emellertid, att detta sidroder stod i förbindelse med
ett tredje styrorgan. Detta var den viktiga hemlighet, som
de två bröderna kommit på och som de framförallt ville
skydda.

Detta tredje styre, som bestod i vingarnas skevning —
en lätt lyftning och sänkning av vingarnas bakre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:14:26 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/flygman/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free