Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Med motor till seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ytterändar, så att planet kom att ställa sig som en »skruv»
mot luften — hade framkommit såsom en direkt följd av
glidflygningserfarenheterna. Liksom de flesta andra hade de
från början strävat att bygga en maskin med automatisk
stabilitet, men dels studiet av sjöfåglarna som kretsade över
dynerna vid Kitty Hawk, och dels känslan i luften ledde dem
till att överge tanken på att genom fasta fenor eller liknande,
rent konstruktiva anordningar uppnå denna stabilitet.
Deras tankegång var i princip fullt riktig: En levande
fågel — mås, till exempel, har perfekt stabilitet i luften,
men samma fågel död och uppstoppad besitter icke alls
denna stabilitet, hur noga man än avväger viktförhållandena
efter naturen. En flygmaskin bör följaktligen vara
stabiliserad så som en levande fågel. Den skall flygas av mannen
vid roderspakarna, och denne bör kunna utföra samma
manöver, som fåglarna under sin segelflykt utföra med
vingarna. Vingändarna böra vara rörliga, så att vid en
sväng eller vid ett vindkast den ena vingspetsen kan
vridas nedåt och den andra uppåt.
Det är ganska förvånande, att behovet av detta tredje
styre — skevningsrodret — undgått så många av de
framstående tekniker, som dittills sysslat med
flygmaskinskonstruktioner. Några hade visserligen haft det i tankarna,
men ingen tycktes ha tillmätt det sin rätta och fulla betydelse.
Och man kan få det intrycket, att ingen riktigt fattat,
vad det innebar, att flygmaskinen skulle röra sig fritt i
rummet. Man befarade visserligen, att maskinen skulle
komma att vrida sig kring sin axel, om man bara använde
en propeller — därför byggde bröderna Wright, trots
kraftförlusten, också in två propellrar, som roterade i
riktning mot varandra — men i övrigt ville man gärna
föreställa sig, att den på samma sätt som ett luftskepp skulle
kunna hållas stabil genom lämplig tyngdpunktsförläggning,
fasta fenor och en rätt beräknad inställning av vingplanen.
Inte ens bröderna Wright förstodo riktigt från början, hur
vingskevningen verkade. När de först prövade den, ökade
den bara maskinens benägenhet att gå över kant, och det
var endast genom att sammankoppla skevningsrodret med
sidrodret, som de fingo fram den önskade effekten.
Förklaringen till bröderna Wrights framgång kan icke
enbart sökas i maskinens överlägsna egenskaper. Vi ha redan
förut framhållit, att de hade sin styrka i att de följde
Lilienthals råd att »försöka», och detta förblev även deras
framgångs väsentliga hemlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
