Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska flygvapnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den första svenska officer, som förskaffade sig
flygutbildning i utlandet, blev kaptenen vid fortifikationen,
greve Henrik Hamilton, som på egen bekostnad genomgick
flygskola i Douai och avlade sina certifikatprov med en
Breguefmaskin den 10 juni 1911. Han erhöll svenska
aviatördiplomet nr 2 •— nästan på dagen ett år efter det
baron Cederström erövrat diplom nr 1. ■— Ungefär två månader
därefter följde löjtnanten vid flottan, 0. Dahlbeck såsom
nr 3 med avlagda prov vid Hendon i England.
I oktober 1911 hemställde chefen för fortifikationen om
anslag till anskaffande av försöksmaskiner och till
utbildning av två officerare, en underofficer och en mekaniker.
Proposition därom bifölls av 1912 års riksdag, och
löjtnanterna Allan Jungner och Göàta von Porat beordrades att
förskaffa sig flygutbildning i Frankrike. De avlade sina
prov i Pau i juni 1912 och erhöllo svenska aviatördiplomen
6 och 7. Två civila svenskar, vilkas insatser dock icke varit
utan betydelse för militärflyget — civilingenjören Lara
Fjällbäck och dåvarande teknologen Törd Ångström ■— hade
några månader tidigare, likaledes i Pau, avlagt prov för
diplomen 4 och 5.
En liten poäng är förbunden med beviljandet av anslaget
till anskaffandet av fortifikationens försöksmaskiner. Fyra
framstående medlemmar av Svenska Aeronautiska
Sällskapet hade sammanskjutit ett belopp av 3o 000 kr. att av
sällskapet överlämnas till staten för inköp av ett flygplan
— under förutsättning, att staten ävenledes inköpte ett
plan. Det var en värdefull gåva, som blev dubbelt
värdefall genom att den gav stöd åt fortifikationschefens
hemställan om anslag. På det sättet fick armén två brukbara
maskiner — ett Breguetbiplan och ett Nieuportmonoplan,
helt enkelt kallade »Biplanet» och »Monoplanet», utgörande
svenska arméns hela flygpark. De hade båda sina
svagheter och brister, men gjorde onekligen full nytta såsom
»försöksmaskiner». Nieuportplanet finns ännu kvar såsom
museiföremål på Malmen, och Breguetmaskinen
tjänstgjorde i många år, trots hart när otaliga, smärre haverier.
Flottan hade dessförinnan genom privat gåva fått sitt
första flygplan. Det var ett av ingenjör Hjalmar Nyrop
i Landskrona »hemmabyggt» monoplan av Blériottyp,
modifierad efter engelskt mönster. Det inköptes av disponenten
O. E. Neumüller, och Olle Dahlbeck fick ta hand om det.
Han använde det för diverse övningar på Askrikefjärdens
isar. Såsom flygplan gjorde det sig inte nämnvärt gällande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
