Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska flygvapnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betänkande: »Det torde ej vara något tvivel om, att det
tyska flygvapnets överlägsenhet över motståndarnas under
krigets första skede, vilken visade sig bland annat genom
relativt betydligt mindre förluster, i väsentlig mån berott,
utom på för vederbörliga uppgifter lämpligare flygplan, på
flygpersonalens grundligare utbildning.» Det torde gälla
med oförminskad styrka, att — jämte materielens
lämplighet för de särskilda uppgifterna —- utbildningens
grundlighet är av utslagsgivande betydelse.
Flygutbildningen på Malmen ■— liksom även
verksamheten vid Marinens flygskola — avsåg från början endast
flygförareutbildning, men man insåg snart behovet även av
speciell flygspanareutbildning, och därför uppdelades
verksamheten på två parallella linjer: flygskolan och
spanar-skolan. I begynnelsen stodo de under gemensam ledning,
men när flygplansparken växte och verkstadsverksamheten
och markorganisationen i övrigt blevo mera arbetsbetungande
samt skolorna dessutom blevo allt större, så blev en
uppdelning nödvändig. Därför kom arméflyget på Malmen att
bestå dels av fälttelegrafkårens flygkompani, som bedrev
olika kurser för förarutbildning, och dels av arméns
flygspa-narskola. Båda dessa »skolor» voro fullt självständiga i
förhållande till varandra, men båda sorterade under chefen för
fälttelegrafkåren, major K. A. B. Amundson. Ett intimt
samarbete ägde emellertid rum mellan de båda flygförbanden.
Flygkompaniet, som förvaltade flygplansparken och
svarade för markpersonal och verkstäder, ställde sålunda såväl
förare som flygplan till spanarskolans förfogande.
Spanar-skolan pågick under första åren från början av april till
oktober, varefter en sex veckors vinterkurs följde året
därpå, i regel förlagd till Norrland.
Flygförareskolan började i april och avslutades efter
ungefär ett år med fältflygarprov. Under följande
sommarhalvår fortsatte utbildningen med tjänst såsom förare på
spanarskolan. Efter denna tjänstgörings avslutande fälldes
avgörande om fortsatt kommendering på Malmen.
De som av en eller annan anledning befunnits mindre
lämpliga för fortsatt flygtjänstgöring återvände till sina
regementen, medan övriga erhöllo fortsatt kommendering
till Malmen på ett år. En del av dessa började omedelbart
i den ettåriga jaktkursen, som på vintern vanligen var
förlagd till Dalarna eller Norrland under någon månad
eller mer och som under ett par sommarmånader förlades
till Hästholmen eller Rinkaby för skjututbildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
