- Project Runeberg -  Svenskt flyg och dess män /
136

(1940) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska flygvapnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dom visat sig benägen att lyssna till överdrivna
förhoppningar om flygets möjlighet att helt eller delvis ersätta
sjöstridskrafterna.

I vårt land tillspetsades denna förmodade
intressemotsättning aldrig till några sådana allvarliga kontroverser,
som förekommo på en del andra håll, och någon egentlig
rivalitet kom väl icke heller till synes, men man torde utan
orättvisa kunna säga, att det i början på sjömilitärt håll
rådde ett ganska begränsat intresse för det tillskott till
vår flottas stridsvärde, som flyget skulle komma att utgöra.
Det fanns också goda skäl till intagande av ståndpunkten
wait and see, ty de första sjöflygplanen kunde knappast
imponera på sjömän genom sin »sjöduglighet» eller sin
förmåga att i större utsträckning följa med i flottans aktioner.
De tycktes vara alltför bundna till de skyddade vikarnas
lugnvatten och alltför begränsade i sin aktionsradie över
öppna vatten för att kunna övertyga annat än möjligen som
ett hjälpmedel för skärpt kustbevakning.

De första sjöflygplanen, som anskaffades, stationerades
vid Oscar Fredriksborg, där man förut hade en
ballongavdelning, och togos om hand av våra första marinflygare,
löjtnanterna O. Dahlbeck, Ragnar Werner och C. G.
Krokstedt. Denna förläggning var emellertid från
övningssynpunkt föga lycklig, och sommaren 1914 flyttade därför
»marinens flygskola» ut till en ö i Hårsfjärden, där man
under civilingeniör A. Falkes ledning byggde en stor
tälthangar för de tre maskinerna — två Farmanbiplan med
flottörer och en Donnet-Leveque-flygbåt — och lade ut en
spårslinga från hangaren till slipen i den lugna viken. Här
började den egentliga flygträningen och naturligtvis också
det evinnerliga lappandet och reparerandet, som var
oskiljaktigt från den tidens flygövningar.

Flygningarna, eller övningarna i flygplanens och
flygbåtens manövrering på vattnet, förlades till de lugnaste
timmarna på dygnet, i gryningen och på eftermiddagarna,
och flygarnas obenägenhet att visa sig ute, när det var lite
gropigt på sjön och vinden friskade, stärkte inte respekten
för flyget ombord på de fartyg, som bedrevo sina övningar
vid Hårsfjärden. Man hade svårt att ta den där flygningen
riktigt på sjömannamässigt allvar och skämtade gärna om
flygarnas idylliska »sommarnöje».

Förståelsen för flygarnas svårigheter var inte heller
särskilt stor hos den myndighet, som skulle svara för
materielens underhåll. Man var inte van vid så täta repara-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:21:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flygman/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free