Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska flygvapnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flygvapnet skulle enligt den på papperet befintliga
organisationen omfatta fyra spaningskompanier, två
jaktkompanier, ett bomb- och jaktkompani samt ett
bomb-torped- och jaktkompani, men ännu tio år efter beslutet
härom kunde varje flygkår blott uppställa ett svagt
spanings-flygförband. I många avseenden var denna tioårsperiod det
svenska militärflygets svåraste tid. Det rådde brist på både
officerare och manskap, och vid beräknandet av anslagen
för nyanskaffningar och underhåll, hade hänsyn icke tagits
vare sig till prisstegringar eller till flygteknikens utveckling
av i alla avseenden mera prestationsdugliga, men också
dyrbarare flygplan.
Under dessa år uträttade emellertid personalen ett ytterst
erkännansvärt arbete, som inte får bli bortglömt och som
det kan vara på sin plats att här erinra om, därför att
kritiken mot flygvapnet alltför ofta försummat att göra
rättvis åtskillnad mellan personalens ansträngningar och de
materiella brister, som berott enbart på att alltför
otillräckliga medel stått till förfogande.
Den stora allmänheten har knappast haft möjlighet att
bilda sig någon riktig uppfattning om de stora personliga
uppoffringar och risker, som militärflygarna underkastade
sig för att även under motigaste förhållanden hävda sitt
vapens anseende. Men inte heller den yngre
flygargenera-tionen, som fått bevittna flygvapnets utveckling under
gynnsammare betingelser, torde riktigt kunna förstå, hur pass
fysiskt och psykiskt påfrestande tjänsten ofta var under den
tid, då det ibland till och med kunde saknas medel till
bensin för beordrade flygningars genomförande.
Utöver materielens ofullkomligheter och brister, var det
många andra faktorer, som bidrogo till att i hög grad öka
flygarnas risker. Höga krav ställdes på flygets medverkan
i norr och söder, öster och väster, och de relativt fåtaliga
flygarna fingo under ett kringflackande liv samla rika
erfarenheter av hur pass stor förståelse man på olika håll
visade för de rimliga förutsättningarna för att flyget skulle
kunna lösa sina uppgifter.
Mången gång skulle kanske flygaren haft skäl att känna
sig smickrad av tilltron till hans förmåga att kunna klara
sin maskin och sig själv, men samtidigt väcktes ofta bittra
känslor genom att man tycktes taga det alltför självklart
att han ständigt skulle vara beredd att uppoffra sig till
det yttersta och taga mer än rimliga risker på grund av en
sparsamhet, som måste sägas ha varit missriktad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
