Svenskt flyg och dess män / 179 (1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tunga bombflottiljerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från många olika håll samtidigt och i många olika
höjdlägen. Detta både splittrar jaktflyget och tvingar luftvärnet
att ideligen byta mål och samtidigt rikta uppmärksamheten
åt flera håll.

Kulsprutan i bombplanets främre torn.

Här har räknats med att jaktflyg deltagit i bombanfallets
avvärjande, men detta varken är eller kan vara allestädes
närvarande. Även där jaktflyg finnes att tillgå, hinner
det kanske inte starta och uppnå bombplanens höjd, innan
bombanfallet redan är över — bomberna ha fällts och
bombplanen söka fortast möjligt undkomma endera genom
att åter försvinna bland molnen eller genom att gå ned på
låg höjd.

På större höjd minskas verkan av luftvärnsartilleriets
eld, och det tar sin tid för jaktflygplanen att uppnå större
höjd. För våra svenska jaktplan är stigtiden till 6 000 m
höjd 9—11 min. Vid undanflygning på låg höjd däremot
vinnes fördelen av ökad hastighet och oftast snart skydd
bakom terrängmasker. Sedan återstår att undkomma
jaktplanens förföljelse. Bombplanens hastighet är icke
tillräcklig för att de skola kunna rädda sig enbart genom
undanflygning. De måste försöka »gömma» sig, endera bland
molnen eller nere utmed terrängen, där jaktflygarna ha
betydligt svårare att komma åt dem med sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>