- Project Runeberg -  Svenskt flyg och dess män /
186

(1940) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tunga bombflottiljerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tornet och när ett bombplan flyger över fältet kan dess bana
alltså exakt inritas på denna runda skiva. Genom radio
står bombfällaren i bombplanet i förbindelse med
kontrollanten i camera obscura-tornet. Bombplanets höjd angives
genom radion, bombfällaren tar in cameratornet i siktet och
ger signal genom radion, när bomberna utlösas.
Kontrollanten markerar på projektionsbilden, var bombplanet befann
sig när utlösningssignalen gavs, och därefter uträknas om
fällningspositionen var riktig, och om bomberna skulle ha
träffat sitt mål.

Efter dessa förövningar får eleven sina första tre
övningsbomber med upp i planet. De skola fällas mot en
målflotte, fem gånger fem meter i fyrkant, som ligger
förankrad på en fredad Mälarfjärd. Fällaren är fast besluten
att visa, att han tillägnat sig förövningarnas utbildning,
och fastän han säkerligen hört, att det lär vara ganska svårt
att träffa flotten, tänker han nu uppvisa praktresultat. De
första bomberna skola ju fällas från så »obetydlig» höjd
som i 5oo m.

Fällaren dirigerar planet mot målet, koncentrerar sig
intensivt över siktet — kontrollerar hastigt, att han gjort
alla inställningar, så som de skola göras — vrider på
rattarna och får raskt in flotten, som inte alls ter sig så liten
från denna höjd, håller den exakt på hårkorset genom att
vrida på rattarna . . . bomberna utlösas och falla. Med
spänning väntar man stänkkaskader kring flotten, men dessa
utebli märkvärdigt nog nästan alltid. I stället synas
nedslagsmärken fullständigt omotiverat på avsevärt avstånd
från målet.

Det är ingenting annat att göra än att träna vidare för
att till sist med någorlunda god säkerhet kunna placera
övningsbomberna så pass nära målet, att detta åtminstone
blir vattenstänkt, men denna säkerhet har knappt uppnåtts,
förrän övningen försvåras genom att bombplanet skall
framföras på större höjd.

Från fyra tusen meters höjd ser det nära nog orimligt ut
att kunna träffa den nätt och jämnt skönjbara flotten. Ett
på lägre höjd knappt märkbart dis är tillräckligt för att
skymma den alldeles, men man vet nu var man har den, och
träningen har drivits så långt, att en tillfredsställande
träffsäkerhet kan uppnås även från denna höjd. Minskas höjden
sedan efter dessa fällningsövningar från 4 000 m till
2 000 eller 1 5oo m, så ter sig målet som en väldig yta,
vilken man knappast kan undgå att träffa. Men träningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:21:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flygman/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free