Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De lätta bombflottiljerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lätta bombplanen ha till ditt försvar dels fasta kulsprutor och dels en
rörlig kulspruta, som bestryker hela övre halvsfären
Den ojämförligt största påfrestningen kommer emellertid
vid maskinens upptagning, när dykningen skall avbrytas
och planet åter bringas att stiga. Då pressas blodet nedåt
hälarna och det svartnar betänkligt eller ter sig ganska
brokigt för ögonen på både förare och spanare. Den senare
har under störtdykningen inte stort annat att göra än att
följa med och hålla sig fast, men den förra måste under
den mest sammanbitna koncentration hålla kurs på målet
och söka styra dykvinkeln till 80 grader för att i rätta
ögonblicket utlösa bomberna och dra spaken åt sig för att komma
fri från deras bana och gå ut ur dykningen.
Sådant kan inte läras genom dykteori och goda råd. Det
måste övas — åter och åter. Och man måste säga, att det
är märkvärdigt, hur man kan vänja sig vid nästan allt.
I början händer det för de allra flesta vid upptagningarna
efter dykningarna, att det känns minst sagt underligt i
huvudet och att medvetandet om vad som sker nästan är
borta, ända tills maskinen åter befinner sig i närheten av
molnen, men genom övning lär man sig göra upptagningen
något mjukare, och samtidigt tycks organismen kunna
anpassa sig för en högst ovanlig påfrestning, så att obehagen
nästan totalt försvinna ■—• ja, till och med så att störtdykning
blir en verklig tjusning.
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
