Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kungliga Svenska Aeroklubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
armén över inalles 2 5 flygplan av till stor del rätt diskutabel
brukbarhet för militära ändamål. Övriga stormaktsarméer
ställde sig ännu avvaktande. Vid Tripoliskrigets utbrott 1911
kunde Italien icke utrusta sin expeditionsarmé med mer än
ett halvt dussin franska och tyska flygplan. Det var detta
krig, som för första gången praktiskt bevisade, vad flyget
kunde uträtta både beträffande spaning och bombanfall. Det
första bombanfallet med flygmaskin utfördes nämligen 1
november 1911 av löjtnant Gavotti med en Rumpler Taube
mot turkiska lägret vid Ain Zara. Den svenska
militärledningen kunde sålunda ursäkta sig med, att de faktiska
erfarenheterna av flygets brukbarhet i fält voro ganska färska.
Svårare var kanske att ursäkta, att konsekvenserna av dessa
erfarenheter inte drogos raskare och mera resolut, men just
vid den tiden krävdes ju en allmän nationell väckelse för att
åstadkomma en reaktion mot statsmakternas njugghet
gentemot försvarets alla grenar. Den genom Svenska
Aeronautiska Sällskapet överlämnade gåvan till flygplansinköp
var en av de första enskilda gåvorna till försvaret, som sedan
följdes av de stora nationalinsamlingarna till krigsmaktens
stärkande. För det skänkta beloppet inköptes arméns första
Nieuportmonoplan och för statsmedel inköptes samtidigt ett
Bréguetbiplan.
I oktober 1912 anordnade sällskapet en ny flygvecka i
Stockholm. Till denna hade den kända sportsmannen,
ingenjör Gustaf Cedergren uppsatt ett pris av 10 000 kr. att
tillfalla den som mellan den 3 och i3 oktober flög från
Köpenhamn till Stockholm på mindre än 24 timmar eller eljest
6 000 kr. till den, som fullbordade sträckan på kortaste tid
inom den angivna fristen. Priset var lockande, men
fordringarna så höga, att de flesta, som kunde komma ifråga,
drogo sig, och till sist ställde endast löjtnant Otte DaLbeck upp
med sitt nyinköpta Sommerplan. Han var säkert fullt
medveten om, att det här var fråga om en distansflygning, som i
svårighetsgrad överträffade allt vad som presterats vid
distanstävlingar i utlandet, men han var efter mycket
noggranna förberedelser beredd att våga ett försök. Dag efter
dag hindrades starten av höstdimmorna, men den 1 o oktober
gav han sig iväg och nådde på beräknad tid den första
an-halten för bensinpåfyllning — men det som inte hunnit dit
var bensinen! Han fick vänta på den till kl. 5 på
eftermiddagen, då skymningen var alltför nära, för att han skulle kunna
våga en start på nästa etapp. Följande dag låg dimman åter
tät och lättade först något vid 4-tiden, då Dahlbeck omedel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
