Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flyget och forskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter, som vetenskapen åter uppnått först långt senare, efter
många mödosamma krokvägar.
Leonardo kom till full klarhet om, att luften i viss mån
stockas framför fågeln och att den bakom den bildar
fart-hämmande virvlar, och därför uppställde han såsom
grundregel •— den första aerodynamiska satsen — att en apparat,
som skall framdrivas genom luften med minsta möjliga
motstånd, skall vara så formad, att luften icke stockar sig
utan viker åt sidan, och så att de farthämmande virvlarna
reduceras till ett minimum. Den stora konstnären hade i
sitt enkla »laboratorium», genom direkt naturiakttagelse
och något prövande, funnit den strömlinjeformens princip,
som vi med stolthet betrakta såsom för vår tid
kännetecknande.
Vid en snabb överblick över, hur den vetenskapliga
grunden för flygproblemets lösning och flygteknikens utveckling
blivit lagd, är det märkligt nog de hindrande faktorerna,
som mest framträda. I det föregående har framhållits, att
vägen till flygproblemets lösning egentligen legat öppen,
ända sedan människofantasien först började syssla med
det — ingen stor upptäckt eller uppfinning har varit den
oundgängliga förutsättningen för lösningen — men ibland
har själva livsåskådningen hindrat en riktig inställning till
problemet och dess praktiska angripande från riktiga
utgångspunkter, ibland är det någon naturvetenskaplig dogm,
som likt en dimridå skymt sikten över vägen till målet, och
mycket ofta är det någon av naturvetenskapens stora
auktoriteter, som stått skymmande i vägen.
Här har Aristoteles redan nämnts såsom en sådan
auktoritet, som inte förrän på 1700-talet spelat ut sin roll
i »vindarnas vetenskap», och redan innan man definitivt
frigjort sig från hans åskådning, hade en liknande auktoritet
trätt i hans ställe •—• sir Isaac Newton.
Den unge man, som såg ett äpple falla till marken i sin
faders trädgård i Lincolnshire och som härur härledde
gravitationslagen, var ju utan gensägelse en av dessa borna
naturiakttagare, som med full rätt intaga en dominerande
plats i naturvetenskapernas historia — ett av de stora
banbrytande genierna. Men just sådana genier kunna,
samtidigt som de på vissa punkter föra vetenskapen jättesteg
framåt, i många andra avseenden verka hindrande på
utvecklingen. Newton, med allt skäl beundrad för sina
djärva insatser på optikens — färglärans •— område, där
han fullständigt bröt med Aristoteles’ åskådning, sina upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
