Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flyget och forskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
täckter inom den rena matematiken och sin formulering
av gravitationslagen, kom att inför de närmaste
århundradenas naturvetenskapsmän i stor utsträckning framstå
snarare såsom den som dikterat naturlagarna än såsom en
människa, som sökt tolka dem efter sin förmåga.
I andra boken av sitt stora verk Philosophiae naturalis
principia mathematica behandlade han från
matematiskfilosofisk ståndpunkt hydrostatikens principer och teorin för
kroppars rörelser i resisterande medier. Han konstruerade
i sin tankegång en analogi mellan makrokosmos och
mikrokosmos •— liksom planeterna i universum beskriva sina
banor i tomrum utan att sammanstöta med varann •—
betraktade han varje fluidum — vätska eller luft —■ såsom
bestående av oerhört små »planeter» svävande i tomrum.
Således raka motsatsen mot Aristoteles’ horror vacui.
Genom detta matematisk-filosofiska betraktelsesätt
förlorade både vätskor och gaser sin verkliga, fysiska karaktär
—- de blevo under andens förstoringsglas en mer eller
mindre tät anhopning av spöklikt svävande kulor —
»biljardkulor» har man liknat dem vid — och för denna materia
uppställde Newton lagen om att motståndet växer med
kvadraten på den relativa hastigheten mellan kroppen och
det resisterande mediet. Härmed var varje tanke på, att
naturens horror vacui skulle kunna verka såsom
framåt-drivande kraft, definitivt avlivad, men samtidigt hade denna
rent konstruerade lag om motståndet i ett medium, som
saknar motsvarighet i vår jordiska verklighet, nära nog
förlamat allt självständigt tänkande och allt praktiskt prövande
av, hur luftens »motstånd» i verkligheten förhåller sig.
Newtons åskådning »utvecklades» av flera efterföljare,
»tolkades» och omsattes i formler, som hade den sällsamma
egenskapen att ge riktiga värden ibland och alldeles
felaktiga under andra förhållanden. Daniel Bernoulli och
d’Alembert underkastade Newtons »motståndslag» ingående
kritik redan på i85o-talet, men den fortfor att åtnjuta
upphovsmannens auktoritet ända fram mot
adertonhundratalets slut, fastän den undergått åtskilliga modifikationer
för olika praktiska ändamål.
FRÅN NEWTON finna vi den första anknytningen
till den svenska forskningen i direkt eller indirekt
beröring med de vetenskapsgrenar, som beredde väg för
flygproblemets lösning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
