Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Deporterad till Sibirien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anförare. — Jag skall ropa ut överuppsyningsmannen och
avlämna er till honom.
Den unge mannen böjde stillatigande sitt huvud; i
stället för svar höjdes endast hans bröst av en djup suck,
som han ej förmådde undertrycka — han kastade
ofrivilligt en skygg blick bort mot den byggnad, av vars
invånare den närmaste framtidens öde för honom i viss mån
berodde.
Som gardiner totalt saknades för de små smutsiga
fönsterrutorna, kunde man bekvämt få en översikt av
värdshusets inre, och den unge tysken såg där en syn, som
trots alla hans bekymmer framkallade ett leende på hans
läppar.
Mitt i rummet stod en mager, liten gubbe, i en
vidlyftig päls, som betäckte hela hans person från huvud till
fot. Den lille mannen hade ett långlagt, blekt, men
hjärtegott anlete och ett par bruna ögon, som hade ett sällsynt
milt och vackert uttryck; i handen bar han en av
långvarigt begagnande mörknad, sannolikt mycket dyrbar fiol,
över vars strängar en stråke muntert gled, under det
fötterna dansade i takt efter musiken.
Herr Ignatz Bochner var en danslärare, som året i ända
genomströvade hela Sibirien, så långt det var bebott av
vita människor, och bibragte sönerna och döttrarna i
förmögnare familjer insikt i den ädla danskonsten. Han var
född wienare, men hyllade den gamla sentensen: »där det
går mig väl, där är mitt fosterland». Därför förändrade han
också månad efter månad skådeplats för sin verksamhet,
som gick ut på att hos sina elever inplanta en korrekt
hållning, varvid han själv föregick med gott exempel och
än rätade upp sin lilla figur till möjligast största höjd, än
sirligt vaggade sig på den ena eller andra tåspetsen.
När han ibland bemödade sig om att inviga någon liten
trubbnosig tioårig flicka i hemligheten av en elegant
hälsning och för detta ändamål själv uppträdde som dam, då
såg den hederlige mannen i sin långa pälsrock högst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
