- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
8

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Deporterad till Sibirien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Några större byggnader, även dessa av trä, betecknade
de få ämbetsmännens boningar, uppsyningsmannens,
prästens och läkarens; bredvid stod de deporterades kasern,
kapellet och en halvförfallen sjukhusbyggnad, alltsammans
betäckt med smuts, outsägligt naket och ödsligt under den
kala, ödsliga himmelen, vars blygrå täcke icke upplivades
av något drivande moln, en enda solstråle. I bakgrunden
av den fattiga byn höjde sig Jablonojbergens kedja med
sina snöbetäckta spetsar; i en öppning på denna stenmur
syntes en sällsam svart ställning, orörlig och spöklik —
det var det hydrauliska hjul, som om sommaren tillförde
byn det smälta snövattnet från bergstopparna, men vars
verksamhet kölden nu fängslat som i järnband. Genom
hålvägen rusade tjutande och virvlande en storm, som förde
tusentals isnålar med sig. Den unge mannens ansikte brände
snart, som om det piskats med ris, han skakade på sina
bojor, gnisslande med tänderna, som om det varit honom
omöjligt att längre uthärda de kval, som utan återvändo
söndersargade hans själ. Men inom kort återvann han
herraväldet över sig själv; han ville bibehålla sitt lugn, och
han bibehöll det.

Hans blickar förlorade sig forskande i den vidsträckta,
dystra ödemarken. — Endast därigenom gick vägen till flykt.

I detta ögonblick trädde herr Ignatz Bochner,
dansläraren, ut ur värdshuset; hans fiol var gömd under
pälsen och hans händer i hjortlädershandskar. Han blickade
förvånad från den ene fången till den andre.

— Stackars människor! — sade han halvhögt.

Herman lyfte hastigt upp huvudet.

— Ni är tysk, min herre! — utbrast han glad. — Ack
— och ni bor här?

Herr Bochner stack en smula längre fram sitt godmodiga
anlete ur sitt vida omhölje. — En tysk? — upprepade han.
- En tysk? Nej, det tror jag icke. Men — i alla fall!
Jag är det! Ja, jag är det! God dag, landsman, välkommen
till Sibirien!

— Tackar så mycket, — skrattade Herman. — Men vill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 6 23:06:37 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/flykten/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free