- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
13

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Deporterad till Sibirien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man på dörren, korten och penningarna försvunno i
fickorna, därpå öppnade jag. Framför mig stodo sex
polisbetjänter.

Innan jag lät de objudna gästerna inträda, erhöllo mina
vänner en vink och hunno fly genom fönstret. Till min
olycka undkommo de allesammans, ty just genom den hast,
varmed de försvunno, låg, enligt polisens mening, deras
brottslighet i öppen dag. I polisens ögon var det ett politiskt
revolutionärt sammanträde, som ägt rum hos mig. Jag,
min deporterade faders son, sändes hastigt och lustigt efter
honom. Detta är allt, som jag själv vet.

I detta ögonblick utkommo kosackerna med blossande
ansikten och en av dem lösgjorde den unge mannens kedja
från kibitkan. — Kom med — sade han — uppsyningsmannen
väntar.

De andra kosackerna tvingade med slag och skällsord
den andre straffången att resa sig från den knäböjande
ställning, han intagit; kibitkan med sitt sorgliga innehåll
satte sig åter i rörelse, under det dansläraren tryckte sin
landsmans hand till avsked. — Farväl, vi se varandra åter!
— viskade han.

— Det hoppas jag. Farväl, herr Bochner!

— De vinkade åt varandra och Herman följde
kosackerna, som förde honom till högste uppsyningsmannes rum.
Här måste fången fullständigt kläda av sig och nu jämförde
ämbetsmannen ordalydelsen av det av kosackerna erhållna
tvångspasset med det, som han såg. Han nickade. —
Stämmer precis — sade han. — Jag har redan förut haft en
Herman Brandt här — en gammal man.

Den deporterade höll på att segna ned. — Min far! —
utbrast han.

— Mycket möjligt; han arbetade i gruvorna här.

— Store Gud — min far, en gubbe, en lärd — han
i gruvorna!

— Varför icke? Här hava både grevar och furstar
skottat jord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 6 23:06:37 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/flykten/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free