- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
18

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En ödets vändning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IS

två timmar, de andra behövde fyra. Men ofta hördes på
stegarna ett stönande, en sakta frammumlad bön, en
hjärtskärande förbannelse — därpå följde ett dånande fall och
nästa morgon hittade straffångarna nere på arbetsplatsen
den sönderkrossade kroppen av en bland sina
olyckskamrater.

Herman kämpade med förtvivlans mod för att kunna
uthärda detta liv.

Men småningom försvunno hans krafter! En smygande
feber bemäktigade sig den unge mannen, han började
misströsta om allt, giva allt förlorat. Hade uppsyningsmannen
verkligen sagt honom sanningen? Levde hans far och hans
oskyldiga [syster ännu? — Kanske voro de för länge sedan
begravna.

Den unge mannens matlust försvann’, sömnen började
att utebliva och han föll av; en olidlig huvudvärk pinade
honom oupphörligt, han hörde beständigt ett doft brusande
för sina öron och hans händer darrade.

Skulle han frivilligt söka döden?

Bort dock med denna syndiga tanke! Det var endast
kroppens sjukdom, som framkallat den; Herman bet
tillsammans tänderna för att hålla sig upprätt. Nej, nej, hellre
fördraga det värsta, än att bliva självmördare!

Ännu en två, tre dagar släpade han sig omkring i
gruvan, därpå var det honom en morgon omöjligt att stiga upp.
- Jag kan icke, — viskade han, då hans sovkamrater
varnade honom för att utsätta sig för uppsyningsmannens vrede.
Därpå blev han liggande vanmäktig.

Det var väl endast denna omständighet, som skyddade
honom för de piskslag, som man eljest skulle hava använt
för att tvinga den politiske förbrytaren, den hatade, bildade
mannen att stiga upp. Herman fördes till sjukhuset utan
att ha minsta medvetande om transporten dit.

Två gånger tjugofyra timmar förgingo, innan
medvetandet återvände. Herman befann sig då i nästan
fullkomligt mörker, hade ett vått omslag kring pannan och låg i
en slags träbrits, liknande en skeppskoj och lika låg som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free