Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Återseendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
sig åt; han kunde varje dag besöka de sina och medföra
till dem många läckerbitar, mången flaska vin, som eljest
aldrig kommit i deras kök. Och han lät dem ej ana, att
han själv åt torrt bröd för att kunna avstå det bästa åt
dem.
Långsamt, men jämnt avtogo gubbens krafter; han kunde
icke vidare stiga upp, och en afton, då Herman inträdde,
fann han de båda syskonen i tårar — fadern låg i
själatåget, det såg han vid första blicken.
Den judiske värdshusvärdens medlidande hade gjort det
möjligt för Emma att låta hämta en läkare, men denne
förklarade, att intet hopp fanns, och därför befunno sig de
beklagansvärda barnen nu ensamma med sin döende fader
och sin djupa smärta. Herman satte sig vid bädden och
tog gubbens kallnande händer i sina. Han kunde knappt
tala av rörelse.
— Hur är det med dig, käre fader? — fick han
äntligen med möda fram.
Den döende igenkände honom icke mera, han plockade
oroligt med fingrarna på täcket och öppnade ögonlocken,
som om han ännu kunnat se. — Hem — viskade han —
hem. — O, fosterland, mitt kära, kära fosterland!
Och därpå försökte han att resa sig upp. Hans barn
understödde honom från båda sidor och han log ett förnöjt
leende. — Alla mina lärjungar äro församlade — fantiserade
han — de vänta, att jag börjar föreläsningen. Är du också
där, Herman?
— Ja, käre fader. Vad önskar du?
— Tyst! — Jag skulle ju tala. Eller anser du det för
farligt, min son? Jag skulle ju kunna bliva för andra
gången deporterad till Sibirien — du vet icke, vad det vill säga.
Sådana kval kan ingen dödlig fördraga.
Emma grät sakta, under det att gossen höll sitt ansikte
gömt vid hennes bröst, och Herman endast med yttersta
möda bevarade sitt lugn. Fadern började nu att mumla
obegripliga ord och föll därpå i en slags bedövning, som
Flykten ur Sibirien. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
