Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Flyktplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
fulla trösteord och mera kontanta penningar, än han behövt
för att utrusta tio slädar. Så stodo sakerna, då en oväntad
händelse plötsligt åter förstörde de för utförande nästan
mogna flyktplanerna.
Guvernören i Jakutsk, som var stadd på en
inspektionsresa, anlände vid detta tillfälle även till Irkutsk och
besökte herr Nadeieneff, som han utomordentligt artigt men
även lika bestämt bad om att till honom — och det genast
— som sekreterare överlämna den deporterade Herman
Brandt, om vars duglighet och stora kunskaper han försport.
Kalmucken gjorde en sötsur grimas, men det föll honom
icke in att neka. Man motsäger icke guvernören i en rysk
provins, det visste herr Nadeieneff och han stammade ett
sorgset: — Ja. — Herman själv tillfrågades icke alls om
saken, han var en straffånge och som sådan en slav.
Utom sig, alldeles förtvivlad, kom han hem. — Nu är
allt förlorat! — utbrast han och kastade sig flämtande ned
på första bästa stol. — Alltsammans!
— Men varför då? — frågade Emma och Otto på
samma gång. — Tala, Herman, vad är det? Du skrämmer
oss!
Han berättade dem alltsammans, han knöt händerna av
raseri. — Det har arbetet över Sibirien, som jag skrev,
förorsakat! — utbrast han ursinnig. — Jag önskade, att
jag aldrig lärt stava!
Först så småningom lyckades det de båda andra att
något lugna honom. — Skulle du icke kunna säga
guvernören, att du måste bo här i Irkutsk för att draga
försorg om oss? — föreslog Emma. .— Det är dock till största
delen sanning.
— Jag försökte det genast — men till ingen nytta
naturligtvis. — Stoppa ni er syster och lille bror in i slädan,
- hette det, — de kunna lika väl leva i Jakutsk som i
Irkutsk — jag sörjer för alltsammans, vare det er nog.
— Ack, — utbrast Emma, — då bliva vi åtminstone
icke skilda åt!
— Visserligen icke det, men säkerligen strängare be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
