- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
64

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. En envis förföljare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64

jag det! Nej, nej, mina barn, er landsman lämnar er icke
i sticket!

Han kysste ridderligt den unga flickans fingerspetsar
och omfamnade kraftigt de båda bröderna. — Jag stannar
hos er, ända till dess ni överskridit werchojanska bergen,
sedan behöver ni icke er gamle vän längre. Vad har jag
väl också ensam att göra i Irkutsk? Mina tankar vore
likväl hos er!

Och därmed var saken avgjord. Herr Bochner blinkade
hemlighetsfullt. — Det finnes här i Aldanska en infödd,
som jag känner, — sade han, — en präktig karl, som står
i förbindelse till mig och är mig mycket tillgiven; jag har
kommit att tänka på honom och gjort upp en plan. Jag
ämnar gå ut och försöka få reda på honom.

Han nickade förtroligt åt vännerna och vandrade ut,
den gamle, lille herrn med sitt komiska yttre och sitt varma
hjärta. Efter ungefär en timma kom han tillbaka, åtföljd
av jakuten, en vacker, kraftig, ungefär trettio års man, som
hette Tekel, och vars personlighet på flyktingarna gjorde
det bästa intryck.

— Denne man, — sade herr Bochner glatt, — skall,
under det I gömmen er i Burukanskogen, begiva sig till
fots till Zaschinersk och hämta ett spann renar och på
samma gång så fördelaktigt som möjligt sälja era hästar,
som I ändock icke kunnen föda under vintern. Ända fram
till skogen stannar han kvar hos er.

— Och är han invigd i våra förhållanden? — sade
Herman.

— Hm, icke fullkomligt, — svarade wienaren. —
Tekel vet allt, men jag har ändock ej sagt honom det med
tydliga ord. Men han håller av mig och därför kunna vi
förlita oss på honom.

— Ni har förmodligen någon gång hjälpt honom i
nödens stund?

— Åh, — sade den blygsamme mannen, — ingenting
att tala om, fröken Emma. Tekels lilla barn var angripet
av kramp, då ordinerade jag litet senapsdeg och isomslag,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free