Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. En envis förföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
gav pojken även ur mitt husapotek ett pulver och stackaren
var räddad. Varje förnuftig människa skulle hava
handlat på samma sått, men Tekel tillbeder mig sedan dess som
ett övernaturligt väsen. Jag är fullt och fast övertygad om,
att han tror pulvret hava varit ett trollmedel, ehuru det
endast var helt vanlig jordisk rabarber. Dessa jakuter äro
tyvärr ofantligt okunniga och vidskepliga.
Tekel hade under tiden blygsamt stått kvar vid dörren,
han hade alltså, även om de talat ryska, icke kunnat
förstå mycket. Nu hörde han ingenting alls. Herman räckte
honom handen, Emma bjöd honom på resten av
aftonmåltiden och Otto började på gossars vanliga sätt ett samtal,
som tycktes mycket roa jakuten.
Sedan alltså saken var ordnad på bästa sätt, avskedade
man vägvisaren från Minure och fortsatte nästa morgon
resan under Tekels anförande.
Man passerade förbi oöverskådliga träsk, förbi
bergskedjor, bevuxna med täta lärkträdsskogar och förbi djupa,
av regnbäckar vattnade klyftor — så kom en torftig by
och, flytande tätt förbi dess yttersta hus, den breda floiien
Aldan. Herr Bochner hade ofta passerat den, han kände
de infödde, som ägde stora grundgående transportpråmar,
och kunde därför genast anskaffa en sådan. En sträcka
av femhundra meter transporterade några jakuter de
resande samt vagn och hästar över den breda floden, och
därefter var motsatta stranden uppnådd.
För den natt, som följde på denna dag, slogo
Herman och Bochner för första gången upp det medförda
tältet (po lo g) under träden vid vägen. Det hade två
avdelningar, en för den unga flickan, den andra för samtliga
männen. Under dess säkra skydd kunde ovädrets rasande
ej nå de resande.
Emma stod vid en av stenar hastigt uppförd eldstad
och kokade av medförda förråd aftonmåltiden, Otto hade
förfärdigat sig en kvast, varmed han fejade marken, herr
Bochner hämtade vatten och Herman sköt med Trogens
hjälp en hare för nästa frukost. Intet fattades det lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
