- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
69

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. En envis förföljare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

Intet träd fanns i denna öde öken, ingen grön fläck
uppfriskade deras blickar. Under den blyfärgade
himmelen låg den blygrå nejden.

Jakuten närmade sig dansläraren. — Herre, — viskade
han, — se dit bort. Det kommer en ryttarskara där borta
på vägen.

Herr Bochner ryckte till. — Var? — frågade han så
högt, att även Herman förstod orden.

Jakuten sträckte ut armen och de tre andra sågo en
svärm koascker, som, mödosamt kämpande mot den
häftiga blåsten, överskred bergskedjan. Den främste höll i sin
högra hand hatten, under det han med vänstra ledde en
häst. Det var synbarligen hans avsikt att begiva sig just
till det ställe, där våra resande befunno sig.

— Store Gud, — utbrast dansläraren, — det är
Jermak!

Även Herman hade igenkänt honom; en glädje, som
för första ögonblicket nästan berövade honom andan, en
innerlig, gränslös fröjd utträngde strax alla andra tankar.

— Gud vare lov! — utbrast han, — jag har icke dödat
honom.

Herr Bochner blickade i hans glädjerodnande anlete
och skakade på huvudet.

— Ni tackar Gud, — sade han, — och just nu nalkas
den, som kommer att störta oss allesammans i fördärvet...

Vi äro tvungna, att för några ögonblick från de
wer-chojanska bergen återvända till det ställe, där Herman
avlossade sitt skott, då han såg gestalten av den bortsmygande
polismästaren dyka upp.

Kulan genomborrade Jermaks huvudbonad, men utan
att tillfoga honom själv något ont. Snabbt fattande
situationen, kastade polismästaren sig på marken och förblev
liggande där, hållande pistolen skjutfärdig, ända till dess
han såg, att Herman utan vidare undersökning avlägsnade
sig i riktning mot vagnen.

Vad skulle han nu företaga?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free