- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
73

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. En envis förföljare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

73

Då genomträngde ett högt rop tystnaden.

— Herr Jermak — de äro bakom oss. Så sant jag
lever, äro de ej bakom oss! Jag såg nyss en människa
därborta.

— Var då?

— Där nere. Jag kan svära därpå!

Polismästaren befann sig i detta ögonblick alldeles tätt

framför de tre männens gömställe. — Men det är ju
omöjligt — svarade han dröjande. — Vägen där går ju ned i en
djupare dal.

Därnere flammade en hastig, snabbt försvinnande blixt,
ett skott knallade och en av kosackerna störtade med
genomskjutet bröst död till marken. Ett rop av raseri kom över
de övrigas läppar. — De eländiga straffångarna! Nu mörda
de även kejsarens välsinnade undersåtar!

— Efter dem! — skrek polismästaren. — Efter dem!

Han behövde ej upprepa sin befallning, kosackerna

skyndade nedåt, så fort vägens svårigheter medgåvo, och
han ämnade just själv följa efter dem, då en näve grep
honom bakifrån och slungade honom åt sidan,
huvudstupa ned i den gapande avgrunden.

Herr Bochner hade utfört sin handling så blixtsnabbt
och med sådan våldsamhet, att han så när själv hade gjort
polismästaren sällskap ned i djupet. Han kände sig
gripas av svindel och höll sig fast i en klippkant.

Ett stenblock, som kanske rubbats ur sitt läge av
skakningen av hästarnas hovar, lösgjorde sig och störtade med
ett åsklikt dån ned i avgrunden, hastigare, ju djupare det
det hann, och till sist med farten av ett frambrusande
lokomotiv och här och där ryckande ivägenstående björkar med
sig.

Eko genljöd från de kringliggande bergen. Först långt
bort i fjärran bortdog småningom ljudet.

Herman trädde fram till klyftans rand. Där nere låg
stenblocket, till höger och vänster om det stora snöfläckar,
men av polismästaren kunde ej ett spår upptäckas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free