- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
74

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. En envis förföljare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78

Även herr Bochner lyssnade. — Jag undrar om han
krossats under stenen, herr Brandt? — Och vilka är det,
som skjuta därnere under oss?

— Lika mycket vilka, — svarade Herman. — Nu måste
vi skynda oss, vi hava icke en minut att förlora!

— Det är sant!

— Herman! Herman! — hördes i detta ögonblick
Emmas stämma. — Var är du? Kom då till oss!

— Fröken Brandt är rädd, hör jag — sade dansläraren
med osäker stämma — hon tror oss vara i fara. Vi vilja
lugna henne. — Min käre Herman, nu har ert företag så gott
som lyckats; så snart ni överskridit bergen, kan jag
avlägsna mig, ni behöver mig då icke mera.

Han darrade i hela kroppen.

— Jermak är död — tillade han. — Ja, han är död —
men jag är dock ingen mördare!

Herman räckte honom sin hand. — Käre, trofaste vän!
— utbrast han, gripen av en rörelse, som han ej förmådde
behärska.

Hos den stackars dansläraren hade en plötslig
själsreaktion infunnit sig. — Varför stirrar ni på mig så där? —
stammade han. — Jag är en ärlig handelsman och
danslärare, jag har ett pass, som gäller för hela ryska riket och
många förnäma kunder! — Ingen kan våga misstänka mig!

— Store Gud — suckade Herman — jag kunde just
tänka mig det!

— Vad tänkte ni? Ingenting, alls ingenting, säger jag
er. Men i alla fall — om jag rätt tänker på saken — ja,
ja, jag stannar hos er, jag lämnar mina samlingar i sticket,
mina mobilier och förråd. Ja, jag stannar hos er! — I
ämnen er till Schweiz, icke sant? Nåväl, Österrike ligger
icke så långt därifrån — vi kunna ju för omväxlings skull
taga vägen till Wien över Kamtschatka — saken är avgjord!

Den stackars lille herrn var askgrå i ansiktet av idel
sinnesrörelse och torkade oupphörligt ångestsvetten från
pannan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free