Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Friluftsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hundratals gånger om dagen frågade han sig själv: är
jag då verkligen en mördare?
Och då brast åter kallsvetten ut ur alla porer på
honom.
Ibland stannade han. Han ville vända om och
övertyga sig om, huruvida polismästaren verkligen omkommit
eller icke — ovissheten dödade honom.
Men så kom han åter att tänka på, att han därigenom
skulle skada sina vänner. Han kunde bliva skulden till,
att de utan honom ömkligen omkommo i bergpassen.
Och vid denna tanke gjorde han helt om och sprang,
till dess han så när tappat andan och åter upphunnit de
andra. Nej, nej, dråpet hade en gång skett, i halft
vansinne, som han själv nu tyckte; men åtminstone skulle hans
olyckliga vänner få nytta därav. Utan ett förnuftigt
ändamål skulle ej ett människoliv hava offrats.
Då Bochner hade sådana mörka stunder, som nyss
beskrivits, blickade Herman och Emma deltagande på
honom. — Vad är det? — frågade de. — Hörde ni något,
herr Bochner?
Han torkade sig om pannan. — Ingenting, alls
ingenting, mina vänner! — Det var endast en röst, som jag tyckte
mig höra — inbillning endast!
Herman kvävde en suck och det tysta tåget satte sig
åter i rörelse. Efter långa, mödosamma timmar uppnådde
de äntligen bergpassets mynning. Mellan lärkträdens
grenar lekte trolskt glänsande månstrålar, belysande smärta,
glatta björkstammar, som stodo likt silverpelare längs
vägen. Nu kunde åtminstone blicken sväva fritt omkring;
de dystra, utsikten begränsande fjällväggarna hade upphört.
Vagnen kunde nu åter användas; under en klar,
stjärn-besådd himmel åkte de genom ett öppet högland, under
det långt bort i fjärran bergen till höger och vänster
begränsade blicken. *
I morgongryningen hade de uppnått det skogbevuxna
låglandet bakom den werchojanska bergskedjan. Detta var
Burukanskogen, där flyktingarna under liera veckor äm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
