Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. I skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
En präktig, svartbrun gettacka sprattlade i snaran och
betedde sig, som om hon varit tokig, när de båda bröderna
närmade sig henne. Det kostade stor möda, innan Herman
kunde kasta en annan snara över hennes horn, därpå
sam-manbands framfötterna och nu transporterades djuret, till
hälften gående, till hälften buret, under det två små
kil-lingar, ännu för unga att genomskåda människornas list,
frivilligt följde efter sin fångna moder. De slaktades
genast och lämnade en ypperlig stek, under det för den äldre
uppbyggdes ett slags stall eller rättare sagt inhägnad, som
hon åtminstone icke kunde lämna, ehuru hennes skygga
vildhet ingalunda övergav henne. Herman måste hålla
huvudet och Otto benen varje gång Bochner mjölkade henne.
Dansläraren påträffade svarta slånbår på mindre farliga
ställen och Emma beredde därav och av socker ett
välsmakande sylt, Otto fångade dagligen en mängd ätbara
fåglar och Herman hemförde ytterligare två getter, så att
mjölk, smör och kött funnos i överflöd. Det oaktat
fortsattes jakten i allt större omfång. Djärva genom de hittills
havda framgångarna ville kolonisterna nu även smaka på
björnkött och för detta ändamål byggde Herman en ny,
för den brune pälsbärarens herkuliska krafter beräknad
fälla, som han uppställde inne i skogen.
Utspända över varandra och belastade med tunga
stenar upphängdes två väldiga björnhudar på det sätt, att,
om den nedre vidrördes, båda måste falla till marken och
sönderkrossa huvudet på den, som stod därunder.
På detta vis — ehuru med en tung träfallucka —
bedriva invånarna i Kamschatka björnfångst, det visste
Herman och ville göra sig denna kännedom till godo. Under
det nu de båda fällorna, icke olikt ett vägglöst tält vid svaga
snören hängde i luften, uppburo lösa, underskjutna stöttor
de tunga stenarna och mellan dem var upphängt ett stycke
färskt kött, vilket tjänade som lockbete för familjen Nalle.
Ville björnen komma åt det, måste han tränga sig fram
mellan stöttorna, ryckte då antagligen omkull dem och blev
ihjälslagen av stenarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
