Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. I skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Emma slöt ögonen. Varför sekund efter sekund
betrakta den efterrusande eldhärden? Hon gav allt förlorat.
Vidare, rastlöst vidare genom damm och rök, gnistor
och lågor. Herr Bochner höll ena armen omkring den
vacklande gossen, själv såg han ut, som om han hölle på
att uppgiva andan.
— Tror du, vi ha långt kvar till bergen, Herman?
I stället för svar lyfte denne upp huvudet.
— Vad är det för brus där borta, Bochner? Store
Gud, om det vore floden, som här gjorde en krök?
Dansläraren spetsade öronen. Vatten, — utbrast han,
— vatten! Jag hör det tydligt — vi äro räddade!
— Emma, — sade den unge mannen, — hör du?
Men systern hade svimnat.. Den eljest så kraftiga
flickan hade icke förmått bära den utståndna förskräckelsen.
— Bochner, — utbrast Herman, — kanske hon är död!
— Icke än, min vän — ansträng nu edra krafter ännu
en gång till det yttersta. Räddningen är nära, jag hör
flodens brusande.
Då han sade detta, svepte redan eldtungor tvärs över
deras väg. Herman måste springa, hans systers fladdrande,
under pälsen framstickande klädning tog flera gånger eld,
som dock genast släcktes av Otto eller dansläraren.
Äntligen sågo de strömmen framför sig.
— Räddade, — utbrast herr Bochner, — räddare!
Herman rusade utan att besinna sig ut i vattnet —
det var varmt, som den soppa, man sätter fram på
middagsbordet. Han ämnade vada så långt, till dess han
saknade fotfäste, och därpå simma vidare. Men till sin stora
glädje fann han detta ställe mycket grunt, så att det blev
möjligt att försiktigt, steg för steg uppnå den motsatta
stranden.
Han vacklade och greps först nu av ett svindelanfall.
Han lade försiktigt den unga flickan på marken och sjönk
därpå som förlamad ned bredvid henne.
De båda andra följde ögonblickligen hans exempel.
— Räddade! Räddade!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
