Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. I skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Det var ett jubelrop, detta enda ord, en
tacksamhetens bön; det innehöll allt, vad människohjärtat känner,
när en svår olycka genom Guds nåd i yttersta minuten
avvändes från oss.
Nu kunde de jäktade flyktingarna få vila ut, nu kunde
de på säkert avstånd betrakta skogsbrandens rasande,
liksom man ser på ett fyrverkeri. En smula snö’, som lades
på Emmas panna, återgav henne snart sansen. I första
ögonblicket grep hon, förvirrad och utom sig av rädsla,
med båda händerna omkring broderns arm. Därpå löste
en ström av tårar den oerhörda spänning, vari alla hennes
nerver befunnit sig.
— Herman, — snyftade hon, — Herman, huru skall
jag någonsin kunna vedergälla dig detta!
— Dumheter, — svarade brodern leende, men med
skälvande stämma — vilken man, som ej vore en feg usling,
skulle väl hava handlat annorlunda?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
