Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Guldtjuvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han slog eld. Hans hand darrade, då han lade det
brinnande fnösket under några kådiga grenar och de
första eldtungorna började girigt slicka omkring sig. Skulle
verkligen skogen, den kungligt stolta skogen falla ett offer
för det härjande elementet jämte allt, som däri levde och
andades?
Jermak drog tungt efter andan.
Skulle så ske?
Ja, ja, det måste gå därhän. Därinne befunno sig
mördare och högförrädare, de förtjänade ingen försköning,
ingen nåd.
Han blåste på elden. Röda flammor, rökomhöljda,
upp-och nedstigande, lade sig över omgivningen, det sprakade
och brusade, vinden grep fatt i dem — nu skulle ingen
människa längre kunnat hejda det förtärande elementet.
Skogen stod i ljusan låga.
Jermak såg sig om efter sin häst, men djuret var
försvunnet, det hade förmodligen slitit sig löst, under det
ryttaren fullbordade sitt förstörelseverk. Nu flydde det
säkerligen, skrämt av elden, i motsatt riktning därifrån.
Polismästaren skar sig en bastant käpp och började
ånyo sin vandring. Det var den förskräckligaste natt i hans
levnad. Bakom honom slogo hundratals eldpelare upp mot
himmelen, en kvävande rök av brinnande kåda försvårade
andandet, en ofrivillig oro kommo alla hans pulsar att slå
fortare. Varför dröjde flyktingarna att rädda sig, varför
stannade de envist kvar mitt i eldhavet?
En långsträckt skugga flög över slätten. En häst —
två, tre — var det flyktingarna?
Jermak lyssnade och spejade. Nu måste utan tvivel
de eftersökta själva följa efter inom kort, eljest hade den
jättestora eldgraven slukat dem allesammans. Han darrade,
utan att veta av det, vid denna fruktansvärda tanke.
Plötsligt märkte han på långt håll en manlig gestalt.
Han skyndade att se efter, huruvida hans vapen voro i
stridsenligt skick och lyfte därpå åter upp huvudet, nu fullt
och fast övertygad att ha de sökta framför sig. Men huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
