- Project Runeberg -  Flykten ur Sibirien : en deporterad familjs öden och äventyr /
100

(1909) [MARC] Author: Sophie Wörishöffer Translator: Oscar Hjalmar Guldbrand - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Guldtjuvarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

tilltänkta anfall. Under några minuter tycktes hela flocken
vara inbegripen i ett livligt gräl, därpå tycktes de ha
kommit överens och allesammans, utom den, som befallt
lugn, försvunno i samma riktning som de flyende hästarna;
men denne kastade sina vapen ifrån sig i den
blodfläckade snön och gick med fasta steg fram emot
polismästarens gömställe. På ungefär tre stegs avstånd därifrån gjorde
han halt och lyssnade.

Jermak hade, i det han hela tiden höll sitt gevär
skjut-färdigt, med växande intresse iakttagit honom. Rövaren var
en ung, smärt man, med vackra, men förstörda anletsdrag.
Ur hans stora, svarta ögon lyste en fridlös själ, hans
händer darrade, och i tinningarna bultade blodet. Då han på
detta sätt stod stilla och med skygga ögon sökte
genomtränga snåret, lät polismästaren geväret sjunka och slog
båda händerna för ansiktet.

— Allsmäktige Gud! — utbrast han med halvkvävd röst.

Den unge mannen suckade och for med sin näsduk

flere gånger över det bleka ansiktet. — Fader, — stammade
han, — fader, tala vänligt till mig, jag är så outsägligt
olycklig!

Polismästaren hade åter hämtat sig, han trädde nu fram
och tog upp sitt gevär från marken. I det röda, osäkra
skenet från den brinnande skogen, allena i den dystra
ödemarken, sågo far och son första gången efter lång
skilsmässa varandra åter fast i ögonen. Den unge mannen
suckade djupt och sänkte huvudet, som om det nedtryckts av
en tung hand.

I polismästarens anletsdrag stredo sorg och vrede.

— Dimitri, — sade han, — min son, min förstfödde,
du bland mördare och rövare? Gå, jag föraktar dig, du
har lyft din fräcka hand mot andras egendom, du–—

— Tig, fader, för Guds skull tig! — avbröt sonen,
darrande av sinnesrörelse. — Av allt, vad du säger, är icke
ett ord sant. Vi leta endast guld och diamanter, som
gömmas i dessa ofantliga ödemarker, vi skjuta villebråd och —

Jermak log bittert.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:22:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/flykten/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free