Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Guldtjuvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
— Är detta ej plundring? — sade han. — Tillhöra
guldkornen i din ficka dig eller tsaren? Tillhöra hjortarna
honom eller dig? — Och slutligen, är du icke en fadermördare,
dä du vågar att träda inför mina ögon i sådant sällskap,
kanske till och med som anförare för detta rövarepack?
Sonen ryckte på axlarna.
— Jag har felat mycket, fader, jag missbrukade din
godhet, jag avlägsnade mig från den rätta vägen, ja, du
har orsak att vredgas på mig, men rövare bör du icke
kalla mig. Förlåt mig, fader!
— Aldrig, utbrast polismästaren, aldrig! Du har
hopat skam och smälek över mitt ärliga namn, du har brutit
din stackars moders hälsa, och under åratal föraktat alla
mina böner, mina förmaningar. — Ditt mått är rågat. Jag
befaller dig att direkt begiva dig till närmaste vaktpostering
och överlämna dig där. När du har utstått ditt straff, när
du ångrande och ödmjuk återvänder till hederliga
människors sällskap, då skall du få min förlåtelse, men icke förr.
Den unge mannen skakade på huvudet.
— Du skulle vilja se mig som en vanärad straffånge,
min far? — sade han upprörd.
— Och vad är du nu, eländige? En tjuv och tjuvars
kamrat.
— Det är icke sant, det är icke sant! — utbrast han
passionerat. — Tsaren förklarar guldet i denna jord och
villebrådet, som springer däröver, för sin egendom, men
är det ock så i själva verket? Samhället i vår tid giver
allt åt en enda person på de andras bekostnad, men det
måste bliva ett slut härpå. Jag hämnas de undertryckta,
i det jag uppreser mig emöt maktens innehavare och deras
oberättigade anspråk.
Polismästaren log bistert.
— Upprorsmakare alltså! — sade han. — Det felades
sannerligen endast detta för att i mina ögon stämpla dig
till en skurk. Man hämnar 6ig, i det man återupprättar
sin heder, på dem, som tro, att man är brottslig! —
fortsatte han med eftertryck. — Du marscherar till närmaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
