Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Guldtjuvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
vaktpostering, jag har redan en gång förut sagt dig det —
eller vad skulle eljest bliva av dig?
Dimitri suckade. — Ja, vad skulle eljest bliva av mig?
— upprepade han. — Fader, det finnes blott en enda
utväg för mig.
— Den, som leder till, närmaste esa-ul, ja!
— Lämna den tanken, min far, jag är ej i stånd
därtill. Du vet ju för resten mycket väl, vad jag menar! Giv
mig penningar för att komma till utlandet, och jag är räddad!
Jermak nickade. — Den gamla historien, — sade han
bittert. — Den gamla, sorgliga historien. Giv mig
penningar, min far! — Åh, om jag endast hade kunnat säga nej,
då du var en gosse på sexton år, om jag då aldrig hade
givit vika! Vad jag förtjänade, vad din olyckliga moder
sparade, ja, till och med din systers arv har du förslösat,
och fortfarade, trots allt detta, trodde jag dig! Min son
kunde ju icke glömma hederns bud, kunde ej falla! Du
var endast lättsinnig, endast ungdomligt övermodig, åren
skulle av sig själva giva stadga åt din karaktär. O, huru
förskräckligt bedrog jag mig ej! — Då allt var förslösat,
gjorde du skulder, då lånade du på mitt namn penningar
av ockrare och slutligen har det blivit en spetsbov, en tjuv
av dig. Men det skall icke lyckas Idig en gång till att bedraga
mig, var säker på det. Antingen beger du dig till närmaste
vaktpostering eller...
Han tvekade, men i hans ögon lyste ett orubbligt
beslut.
Sonen såg på honom.
— Eller? — upprepade han.
— I döden! — sade polismästaren med stadig stämma.
— Till rövarbandet låter jag dig i intet fall återvända.
Ett sorgset leende omsvävade den unges läppar.
— Du vill alltså icke hjälpa mig, min far, — frågade
han halvhögt, — du vill icke giva mig några penningar? —
Endast så mycket, att jag kan komma till Amerika? Där
skall jag arbeta, ärligt arbeta, vore det också blott som
simpel kroppsarbetare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
